Byggnaden

Grünewaldsalen

Konstnären Isaac Grünewald fick 1925 sex månader på sig att sätta sin prägel på det som då kallades Lilla salen. Han lyckades med besked, trots att det var hans första monumentaluppdrag. Grünewaldsalens varma atmosfär och intima skönhet är i mångt och mycket hans verk. Konstnären fyllde såväl tak som väggar i denna kammarmusiksal med sin böljande sensuella ”kroppsmusik”. Förebilden och inspirationskällan var de italienska renässanspalatsens rikt dekorerade rum. Motiven är inspirerade av det klassiska Greklands myter och musikens historia. Den stora takmålningen visar guden Apollon som griper efter solens strålar, vilka bildar strängarna på en lyra. I främre högra hörnet kan man bl a skymta Beethovens anletsdrag och mittemot tronar Isaac Grünewald själv i bästa renässanstradition.

Väggarna är indelade i fält av Gustaw Cederwalls pilastrar i stuck. Lamporna är de ursprungliga, ritade av Robert Hult på Tengboms arkitektkontor. Hult designade huvuddelen av belysningen i Konserthusets publika delar. Belysningen har senare kompletterats med starkare ljus som strålkastare och spotlights. Den arkitektoniskt formade ridån vävdes av Elsa Gullberg efter Tengboms intentioner, men originalet slets ut och Astrid Sampe skapade den nyvävda kopian.

Grünewaldsalen restaurerades pietetsfullt under sommaren 1994. Konsten trädde då fram med ny skärpa ur decenniers smuts. Scenlösningen i Grünewaldsalen förändrades samtidigt med bl a möjlighet att höja upp ett podium mitt i salen.

I parkettpromenoaren mellan Grünewaldsalen och Stora salen finns sedan 2006 en utställning med skisserna till Isaac Grünewalds tak- och väggmålningar. De är generöst utlånade av Björn Grünewald och Skissernas museum i Lund.