Orkestermedlemmar

Var beredd: det här är ett program som rör sig mellan känslomässiga extremer. Det hela inleds försiktigt och melankoliskt – sorgen kan vara vacker – och avslutas med de emotionella urladdningar som uppstår när den stora orkesterns tretton hammarslag ljuder genom historien, och genom ben och märg. Det är musik som skakar om.

Däremellan helt annan musik av Felix Mendelssohn-Bartholdy. Hans första pianokonsert är ett musikaliskt fyrverkeri med svindlande snabba löpningar över hela pianots register. Vid den här konserten avfyras raketerna av den hyllade brittiska pianisten Isata Kanneh-Mason.

Mendelssohn-Bartholdy var bara sjutton år när han skrev sin underbara uvertyr till En midsommarnattsdröm. Den räknas ändå som ett av hans första mogna mästerverk, och den unge tonsättaren lyckas gestalta hela det känsloregister som Shakespeare visar upp i sin allmänmänskliga komedi.

Känslor, ja. Inledande Within Her Arms komponerade brittiska Anna Clyne 2009, till minne av sin mor. Musiken för stråkensemble ljuder av en ömsinthet och värme som för tankarna till renässansens John Downland. 

Avslutande The Confession of Isobel Gowdie – Isobel Gowdies bekännelse – komponerades 1990 av den skotske tonsättaren James MacMillan, som i höst är aktuell i Tonsättarfestivalen. Chefdirigent Ryan Bancroft har vittnat om vilken omvälvande upplevelse det var när han som tonåring hörde det oerhört kraftfulla verket för första gången.

Isobel Gowdie brändes i tjära på bål under den skotska häxjakten på 1600-talet. ”I det här verkets namn ber jag om förlåtelse för det skotska folket och erbjuder Isobel Gowdie den nåd och medmänsklighet som hon nekades under sina sista dagar”, skriver MacMillan. Till minne av henne komponerade han en oförglömlig och drabbande ”dödsmässa” för orkester.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Var beredd: det här är ett program som rör sig mellan känslomässiga extremer. Det hela inleds försiktigt och melankoliskt – sorgen kan vara vacker – och avslutas med de emotionella urladdningar som uppstår när den stora orkesterns tretton hammarslag ljuder genom historien, och genom ben och märg. Det är musik som skakar om.

Däremellan helt annan musik av Felix Mendelssohn-Bartholdy. Hans första pianokonsert är ett musikaliskt fyrverkeri med svindlande snabba löpningar över hela pianots register. Vid den här konserten avfyras raketerna av den hyllade brittiska pianisten Isata Kanneh-Mason.

Mendelssohn-Bartholdy var bara sjutton år när han skrev sin underbara uvertyr till En midsommarnattsdröm. Den räknas ändå som ett av hans första mogna mästerverk, och den unge tonsättaren lyckas gestalta hela det känsloregister som Shakespeare visar upp i sin allmänmänskliga komedi.

Känslor, ja. Inledande Within Her Arms komponerade brittiska Anna Clyne 2009, till minne av sin mor. Musiken för stråkensemble ljuder av en ömsinthet och värme som för tankarna till renässansens John Downland. 

Avslutande The Confession of Isobel Gowdie – Isobel Gowdies bekännelse – komponerades 1990 av den skotske tonsättaren James MacMillan, som i höst är aktuell i Tonsättarfestivalen. Chefdirigent Ryan Bancroft har vittnat om vilken omvälvande upplevelse det var när han som tonåring hörde det oerhört kraftfulla verket för första gången.

Isobel Gowdie brändes i tjära på bål under den skotska häxjakten på 1600-talet. ”I det här verkets namn ber jag om förlåtelse för det skotska folket och erbjuder Isobel Gowdie den nåd och medmänsklighet som hon nekades under sina sista dagar”, skriver MacMillan. Till minne av henne komponerade han en oförglömlig och drabbande ”dödsmässa” för orkester.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Framgångarna med den andra pianokonserten stärkte Sergej Rachmaninov och fick honom att försöka sig på det symfoniska ännu en gång, tack och lov. Den flotta andra symfonin är djupt emotionell, med varma melodier som flödar över alla bräddar. 

Kungliga Filharmonikerna leds av Fredrik Burstedt, som också är verksam som violinist och förste konsertmästare hos Helsingborgs Symfoniorkester. Han studerade dirigering för bland andra den legendariske Jorma Panula och har dirigerat flera svenska orkestrar samt en rad operaföreställningar, bland annat vid Kungliga Operan och Vattnäs Konsertlada.

Den nederländska violinisten Janine Jansen är en ofta sedd och mycket kär gäst i Konserthuset. Få kan som Jansen trollbinda en publik med sin inlevelseförmåga och intensitet. Denna gång uruppför Janine Jansen och Kungliga Filharmonikerna en nyskriven violinkonsert av Britta Byström! 

Byström kommenterar: ”Det blir en violinkonsert där solisten vandrar mellan ’dagmusik’ och ’nattmusik’. Den svirrande, ljusa dagmusiken blir allt kortare, medan nattmusiken blir allt längre – en musik då vi hör alla de orkestrala ljud som kommer fram när mörkret faller. Att skriva för Janine Jansen har länge varit en dröm för mig, och verket är inspirerat av hennes uttrycksfulla spel.”

Den spanske dirigenten Jaime Martín leder även orkestern i Brahms Serenad nr 1. Det skulle dröja innan Brahms presenterade en symfoni, men här märks 25-åringens växande mästerskap med orkester i lyrisk och innerlig musik. Jaime Martín var tills nyligen chefdirigent för Gävle Symfoniorkester och är numera chefdirigent för både Melbourne Symphony Orchestra och National Symphony Orchestra of Ireland.

Den nederländska violinisten Janine Jansen är en ofta sedd och mycket kär gäst i Konserthuset. Få kan som Jansen trollbinda en publik med sin inlevelseförmåga och intensitet. Denna gång uruppför Janine Jansen och Kungliga Filharmonikerna en nyskriven violinkonsert av Britta Byström! 

Byström kommenterar: ”Det blir en violinkonsert där solisten vandrar mellan ’dagmusik’ och ’nattmusik’. Den svirrande, ljusa dagmusiken blir allt kortare, medan nattmusiken blir allt längre – en musik då vi hör alla de orkestrala ljud som kommer fram när mörkret faller. Att skriva för Janine Jansen har länge varit en dröm för mig, och verket är inspirerat av hennes uttrycksfulla spel.”

Den spanske dirigenten Jaime Martín leder även orkestern i Brahms Serenad nr 1. Det skulle dröja innan Brahms presenterade en symfoni, men här märks 25-åringens växande mästerskap med orkester i lyrisk och innerlig musik. Jaime Martín var tills nyligen chefdirigent för Gävle Symfoniorkester och är numera chefdirigent för både Melbourne Symphony Orchestra och National Symphony Orchestra of Ireland.

Sibelius Violinkonsert är av de mest spelade av alla violinkonserter tillkomna under 1900-talet. Sibelius, själv violinist, skrev möjligen den konsert han själv hade velat spela – om än på en spelteknisk nivå som var skyhögt över hans egen, som ett farväl till ungdomsdrömmarna om en karriär som violinvirtuos. Med den enastående nederländska violinisten Janine Jansen kan vi vänta oss ett trollbindande, intensivt och känslofyllt äventyr.

Före avfärden till den ”nya världen”, Amerika, komponerade Antonín Dvorák sin livsbejakande åttonde symfoni. Det är – liksom för övrigt hos Sibelius – en naturnära musik full av brusande energi. Här finns en rikedom av böhmiska folkmelodier och dansanta partier. Kanske anar man även skogens fågelsång, och en nostalgisk hemlängtan?

Inledningsvis hör vi musik av svenska Andrea Tarrodi. Camelopardalis är det latinska namnet för giraffens stjärnbild. I mitten av Tarrodis stycke kan man höra giraffens eget tema, presenterat av fagotten.

Det är med stor glädje vi återigen hälsar den österrikiske dirigenten Manfred Honeck välkommen till Kungliga Filharmonikerna. Han har på senare år byggt en nära relation med orkestern, och dirigerade senast vid Nobel Prize Concert 2022. Honeck är chefdirigent för Pittsburghs symfoniker, och för många i Sverige välkänd efter åren som chefdirigent för  Sveriges Radios Symfoniorkester.

Sibelius Violinkonsert är av de mest spelade av alla violinkonserter tillkomna under 1900-talet. Sibelius, själv violinist, skrev möjligen den konsert han själv hade velat spela – om än på en spelteknisk nivå som var skyhögt över hans egen, som ett farväl till ungdomsdrömmarna om en karriär som violinvirtuos. Med den enastående nederländska violinisten Janine Jansen kan vi vänta oss ett trollbindande, intensivt och känslofyllt äventyr.

Före avfärden till den ”nya världen”, Amerika, komponerade Antonín Dvorák sin livsbejakande åttonde symfoni. Det är – liksom för övrigt hos Sibelius – en naturnära musik full av brusande energi. Här finns en rikedom av böhmiska folkmelodier och dansanta partier. Kanske anar man även skogens fågelsång, och en nostalgisk hemlängtan?

Inledningsvis hör vi musik av svenska Andrea Tarrodi. Camelopardalis är det latinska namnet för giraffens stjärnbild. I mitten av Tarrodis stycke kan man höra giraffens eget tema, presenterat av fagotten.

Det är med stor glädje vi återigen hälsar den österrikiske dirigenten Manfred Honeck välkommen till Kungliga Filharmonikerna. Han har på senare år byggt en nära relation med orkestern, och dirigerade senast vid Nobel Prize Concert 2022. Honeck är chefdirigent för Pittsburghs symfoniker, och för många i Sverige välkänd efter åren som chefdirigent för  Sveriges Radios Symfoniorkester.

Millesgården Museum arrangerar i samarbete med Konserthuset Stockholm utomhuskonserter på Millesgården under fyra kvällar i maj. Upplev musik, konst och god mat i perfekt symbios. 

Dörrarna till skulpturparken öppnar i god tid före konserten så att det är möjligt att uppleva magiska Millesgården i försommarskrud. Ta ett glas bubbel eller något lättare att äta i Millesgården Lanthandels sommarcafé utanför Annes Hus och hitta sedan en fin plats där ni kan slå er ned för att njuta av musiken.

Vid varje tillfälle framför en ensemble musik som är utvald för att passa såväl platsen som tiden då paret Milles levde här. Vid denna tredje konsert i serien sker det med en stråkkvartett bestående av musiker ur Kungliga Filharmonikerna. 

I samarbete med Millesgården

Med dessa konserter fullbordar Ryan Bancroft sin första säsong som chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna. Han gör det med ett huvudnummer som står honom nära: Stravinskys Eldfågeln – inte den ofta framföra sviten utan den kompletta balettmusiken från 1910. ”Det är en jätteorkester, och den bästa versionen”, säger Bancroft. 

Det här markerar samtidigt en etapp i inspelningarna av Stravinskys baletter Petrusjka, Eldfågeln och Våroffer – Bancrofts och Kungliga Filharmonikernas första gemensamma skivinspelningar. 

Det är möjligt att Lili Boulanger upplevde åtminstone någon av dessa Stravinsky-baletter, som alla hade sina urpremiärer i hennes hemstad Paris i början av 1900-talet. Inledningsvis hör vi Lili Boulangers D'un matin de printemps – ett av de sista verk det unga geniet skrev före sin alltför tidiga bortgång 1918, vid 24 års ålder. Trots omständigheterna är det ljus musik med lätta, lekfulla steg.  

Den åländska sopranen Sofie Asplund är dubbelt aktuell i Konserthuset under säsongen, både i en romanskonsert och vid det här tillfället, då hon sjunger arior av Mozart. Asplund har på senare år fått stor uppmärksamhet och hyllats för flera rolltolkningar på landets operascener. 

Läs mer om nye chefdirigenten Ryan Bancroft

Med dessa konserter fullbordar Ryan Bancroft sin första säsong som chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna. Han gör det med ett huvudnummer som står honom nära: Stravinskys Eldfågeln – inte den ofta framföra sviten utan den kompletta balettmusiken från 1910. ”Det är en jätteorkester, och den bästa versionen”, säger Bancroft. 

Det här markerar samtidigt en etapp i inspelningarna av Stravinskys baletter Petrusjka, Eldfågeln och Våroffer – Bancrofts och Kungliga Filharmonikernas första gemensamma skivinspelningar. 

Det är möjligt att Lili Boulanger upplevde åtminstone någon av dessa Stravinsky-baletter, som alla hade sina urpremiärer i hennes hemstad Paris i början av 1900-talet. Inledningsvis hör vi Lili Boulangers D'un matin de printemps – ett av de sista verk det unga geniet skrev före sin alltför tidiga bortgång 1918, vid 24 års ålder. Trots omständigheterna är det ljus musik med lätta, lekfulla steg.  

Den åländska sopranen Sofie Asplund är dubbelt aktuell i Konserthuset under säsongen, både i en romanskonsert och vid det här tillfället, då hon sjunger arior av Mozart. Asplund har på senare år fått stor uppmärksamhet och hyllats för flera rolltolkningar på landets operascener. 

Läs mer om nye chefdirigenten Ryan Bancroft

En hemlig konsert alltså, smått osannolik till sitt innehåll. Efter 21 år som konserthuschef går Stefan Forsberg i pension. Det uppmärksammas med en konsert som vi tyvärr inte kan säga så mycket om. Det är hysch och hyss som gäller när en omtyckt konserthuschef avtackas i stor stil med musik. 

Låt dig överraskas, precis som Stefan själv. Vi kan berätta att chefdirigent Ryan Bancroft leder Kungliga Filharmonikerna, och att den som finurligt lotsar genom musik och upptåg är skådespelaren Andreas T Olsson. Det blir ett tiotal gästartister från svenskt och internationellt håll, sångare och instrumentalister. Det blir klassiskt, ett och annat jazzigt nummer, några somriga melodier – och en del som är svårare att definiera.

Mycket längre än så kommer vi inte nu, för den osannolika konserten blir sannolik och verklig först kl 16.00 den 15 juni. Följ med på ett konsertäventyr kantat av överraskningar, skratt och lite vemod.

Mozarts 27 pianokonserter är alla musikaliska höjdpunkter. Här är ett unikt tillfälle att höra den enda han komponerade för två pianon och orkester. En utsökt dialog utspinner sig mellan de två solisterna, som här är de unga och alltmer uppmärksammade pianisterna Sebastian Iivonen och John Nalan, båda från Sverige.

Vi hör också Edward Elgars Enigmavariationer, ett av den klassiska musikens mest populära verk. Elgar hade en kväll underhållit sin hustru med musikaliska karikatyrer av personer i vänkretsen, som växte ut till ett antal variationer för orkester. ”I början arbetade jag i en humoristisk anda och fortsatte i djupaste allvar”, har Elgar berättat. 

Mellan Mozart och Elgar framförs ny amerikansk musik inspirerad av jazz, spirituals, hiphop och rock, samtidigt rotad i den klassiska traditionen men alltså med tydlig amerikansk kryddning. Jessie Montgomery är uppvuxen på Manhattans Lower East Side i New York, en miljö som starkt påverkat hennes musik. 

Lina González-Granados från Colombia gör med den här konserten sin debut med  Kungliga Filharmonikerna. Hon är en supertalang som bland annat haft stora framgångar i ​​Sir Georg Solti International Conducting Competition och assisterat Riccardo Muti vid Chicago Symphony Orchestra. 

Utomhuskonserten vid Sjöhistoriska museet på Gärdet är en uppskattad sommartradition sedan decennier, alltid mycket populär och välbesökt. Allsång och barnaktiviteter brukar vara andra ingredienser under dagen, som för många är ett ”måste” i Sommarstockholm. 

Norska dirigenten Cathrine Winnes, tidigare chefdirigent för Blåsarsymfonikerna och känd för en bred publik inte minst genom SVT-serien She Composes Like a Man, leder Kungliga Filharmonikerna. Gästartist är ingen mindre än folkkäre Nisse Landgren på både sång och trombon. 

Filharmonikerna i det gröna genomförs i samarbete med Dagens Nyheter.

Helena Munktells romantiska Svit för stor orkester är ett verk som Kungliga Filharmonikerna aldrig tidigare har framfört i sin helhet. Musiken komponerades 1895, och liksom i fallet med numera ofta framförda Bränningar uruppfördes den här sviten i Monte Carlo i det sena 1800-talet.

Vi hör därefter den unga svenska sopranen Jessica Elevant ta sig an Wagners Wesendoncksånger – musik med brinnande längtan och himmelsk skönhet. Jessica Elevant har nyligen uppmärksammats bland annat för sin medverkan i Daniel Nelsons opera Stolthet och fördom på Norrlandsoperan. Det här är hennes debut med Kungliga Filharmonikerna. 

En annan debutant är Sergej Bolkhovets – som dirigent vill säga. Han har varit violinsolist med orkestern tidigare. Han leder orkestern i Sjostakovitjs första symfoni. Redan i denna symfoni visar Sjostakovitj sin fenomenala förmåga att handskas med orkestern. Det är personlig musik med humoristiska vändningar och stor finess. En makalös symfonisk debut av en 19-årig tonsättare. 

Till konsertföreställningen Bortom orden har ungdomar skrivit poesi, och läsning varvas med klassisk musik. Det här är ett samarbete med communitygruppen Livet Bitch! Scenkonst, som Kungliga Filharmonikerna även arbetat med tidigare i föreställningen Romeo och Julia (2021 och 2022).

Samtidigt firar El Sistema Södertälje och Kungliga Filharmonikerna tolv år av samarbete och spelar här tillsammans. Det var hösten 2012 som El Sistema Södertälje startade sin verksamhet med Kungliga Filharmonikerna som samarbetspartner.

Orkesterns musiker är förebilder och mentorer åt eleverna och under årens lopp har många och täta vänskapsband knutits mellan eleverna och filharmoniker.

Läs mer om El Sistema Södertälje (öppnas i nytt fönster)

Till konsertföreställningen Bortom orden har ungdomar skrivit poesi, och läsning varvas med klassisk musik. Det här är ett samarbete med communitygruppen Livet Bitch! Scenkonst, som Kungliga Filharmonikerna även arbetat med tidigare i föreställningen Romeo och Julia (2021 och 2022).

Samtidigt firar El Sistema Södertälje och Kungliga Filharmonikerna tolv år av samarbete och spelar här tillsammans. Det var hösten 2012 som El Sistema Södertälje startade sin verksamhet med Kungliga Filharmonikerna som samarbetspartner.

Orkesterns musiker är förebilder och mentorer åt eleverna och under årens lopp har många och täta vänskapsband knutits mellan eleverna och filharmoniker.

Läs mer om El Sistema Södertälje (öppnas i nytt fönster)

Herbert Blomstedt är Sveriges internationellt mest erkända dirigent – någonsin. Bland orkestrarna han arbetat med finns Gewandhausorkestern i Leipzig, Berlinfilharmonikerna, Orchestre de Paris och inte minst San Francisco Symphony, där Blomstedt var chefdirigent i tio år. Blomstedt har också dirigerat Kungliga Filharmonikerna vid långt över 200 tillfällen och i samband med hans 90-årsdag 2017 namngav Konserthuset Stockholm sin stora dirigentloge efter honom.  

När han åter gör ett kärt besök hos Kungliga Filharmonikerna är det med två favoriter, Franz Berwald och Brahms. Minnen från norska fjällen kom till efter ett besök i Norge och Berwald beskrev den nordiskt klingande musiken som ett tonmåleri för orkester. Den rastlöst myllrande Sinfonie capricieuse är omgiven av mystik, för kort efter Berwalds död försvann partituret under gåtfulla omständigheter. Musiken återskapades senare av Nils Castegren utifrån Berwalds efterlämnade skisser. 

Johannes Brahms första symfoni är utan tvekan ett mästerverk. Symfonin värktes fram under många år, periodvis var Brahms närmast förlamad av prestationskrav från förebilden Beethoven, men slutresultatet är storslaget och utformat med stramhet, stark laddning och stor skönhet.

Herbert Blomstedt är Sveriges internationellt mest erkända dirigent – någonsin. Bland orkestrarna han arbetat med finns Gewandhausorkestern i Leipzig, Berlinfilharmonikerna, Orchestre de Paris och inte minst San Francisco Symphony, där Blomstedt var chefdirigent i tio år. Blomstedt har också dirigerat Kungliga Filharmonikerna vid långt över 200 tillfällen och i samband med hans 90-årsdag 2017 namngav Konserthuset Stockholm sin stora dirigentloge efter honom.  

När han åter gör ett kärt besök hos Kungliga Filharmonikerna är det med två favoriter, Franz Berwald och Brahms. Minnen från norska fjällen kom till efter ett besök i Norge och Berwald beskrev den nordiskt klingande musiken som ett tonmåleri för orkester. Den rastlöst myllrande Sinfonie capricieuse är omgiven av mystik, för kort efter Berwalds död försvann partituret under gåtfulla omständigheter. Musiken återskapades senare av Nils Castegren utifrån Berwalds efterlämnade skisser. 

Johannes Brahms första symfoni är utan tvekan ett mästerverk. Symfonin värktes fram under många år, periodvis var Brahms närmast förlamad av prestationskrav från förebilden Beethoven, men slutresultatet är storslaget och utformat med stramhet, stark laddning och stor skönhet.