Salif Keita

Salif Keita är en kungaättling från Mali i Västafrika, med ett säreget öde och en gudabenådad röst. Han är en panafrikan i själ och hjärta, en övertygad antirasist och pacifist, en artist med en ovanlig generositet som alltid strävat efter att bygga nya broar mellan Afrika och resten av världen.

Salif Keita föddes både som albino och prins, i rakt nedstigande led släkt med Malis kung och grundare, och enligt tradition förbjuden att sjunga. Han utmanade etablissemangets konventioner såväl som de stora griotmästarna (poeter och trubardurer, vars yrke förs vidare genom arv) när han bestämde sig för att bli musiker.

Vidskepelse är stark i den här delen av världen och Salif Keita var slutligen tvungen att lämna landet för en tid. Han bodde i Paris och New York under 1980-talet och närmade sig rock, jazz, soul och kubansk musik. Med skivan Soro (1987) blev han en av Afropopens grundare. Det följande, Zawinul-producerade albumet Amen (1991) gjorde Salif Keita till den förste afrikanske bandledaren att få en Grammisnominering.

Men det var i och med återvändandet till Mali, strax efter millenieskiftet, som Salif kom att fläta samman sina erfarenheter i ett akustiskt musicerande så imponerande och vackert att det fick Afrika och resten av världen att häpna. Med skivorna Moffou (2003) och M’Bemba (2006) kom han att representera en hel kontinents musikaliska tradition och förnyelse.

Salif Keita har visat att det går att vända hinder och paradoxer till styrka. Själv säger han att det handlat om överlevnad, när han förvaltat den gåva och förbannelse som han föddes med.

I samarbete med SELAM.

Läs mer om Salif Keita, ur Konserthusets tidning Lyssna (PDF)



Salif Keita

Söndag 26 april 2009 kl 19:30 Stora salen

  Biljetter 350-450 kr