Fritz Busch
Fritz Busch var chefdirigent 1937–40. Han dirigerade sammanlagt 101 konserter med orkestern.
Sedan Václav Talich av hälsoskäl tvingats avsluta sin tjänst hos Konsertföreningen i Stockholm, leddes orkestern 1936–37 av en rad gästande dirigenter.
Bland dessa kan nämnas ofta sedde Ernest Ansermet och Adolf Wiklund, Fritz Reiner och den store Arturo Toscanini var åter tillbaka. Andra gästande dirigenter var Sir Thomas Beecham, Hans Knappertsbusch, Eugene Ormandy, Bruno Walter med flera. En verkligt celeber lista, och publikantalen var uppe på liknande höga nivåer som 1918.
Sommaren 1937 framträdde orkestern vid världsutställningen i Paris med två konserter – det första gästspelet utanför Norden, och det andra utlandsgästspelet efter Oslo 1917. I Paris leddes orkestern av Nils Grevillius och solister var Jussi Björling, Joel Berglund och Sven Brandel.
Tyske dirigenten Fritz Busch (1890–1951) var chefdirigent endast en kortare period i Stockholm, vilket framför allt hängde samman med Andra världskriget.
Fritz Busch kom från en musikalisk familj (den berömde violinisten Adolf Busch och cellisten Hermann Busch var hans bröder) och hade studerat i Köln – dirigering för Fritz Steinbach – samt därefter arbetat som dirigent i Riga och som turnerande pianist.
Han var därefter chef vid operan i Stuttgart, och blev välkänd för sin önskan att vidga repertoaren och presentera samtida tonsättare som Paul Hindemith och Hans Pfitzner.
Sedan följde en lång period som chef vid Statsoperan i Dresden, med start 1922. Elva år senare, och redan fem veckor efter Adolf Hitlers maktövertagande 1933, avskedades Fritz Busch från position i Dresden. ”Av politiska skäl”, hette det, och även om han själv inte var judisk så umgicks han i judiska kretsar, vilket tillsammans med en upphöjd och välbetald position stack nazister i ögonen. Dessutom var hans bror gift med en judinna.
Fritz Busch lämnade Tyskland, och innan han kom till Stockholm hade han bland annat turnerat i Sydamerika. Han utsågs till chef vid engelska Glyndebourneoperan 1934, och förblev där fram till krigsutbrottet 1939 och hade alltså under tiden även inlett sin period med Konsertföreningens orkester i Stockholm.
Under sin tid som chefdirigent i Stockholm dirigerade han i snitt ca 25 konserter per säsong, och Adolf Wiklund ungefär hälften så många i sin roll som andre dirigent. Wiklund var även flitig med skolkonsertverksamheten.
Publiksiffrorna nådde nya toppnivåer, och det förefaller som om säsongens 70 konserter varit praktiskt taget fullsatta varje gång, med en sammanlagd publik på över 120 000. Bland gästande dirigenter 1938-39 noterades återigen namn som Bruno Walter och Ernest Ansermet, liksom Herbert von Karajan, Sir Adrian Boult och Leopold Stokowski.
Krigsutbrottet gjorde att Fritz Busch än en gång flydde till Amerika, där han arbetade vid Teatro Colón i Buenos Aires, liksom vid Metropolitan i New York.