Byggnaden

Ett tempel till musikens ära

Konserthuset Stockholm är ett av Sveriges största arkitektoniska mästerverk. Det invigdes 1926, skapat av arkitekten Ivar Tengbom under en expansiv tid i Stockholms historia. Konserthuset byggdes för att ge en hemmascen åt nuvarande Kungliga Filharmonikerna och vara en arena för bland annat utdelningen av Nobelpriset.

Stockholms Konsertförening bildades 1902 för att bedriva regelbunden konsertverksamhet i Stockholm. Orkestern spelade bland annat på det ganska slitna Auditorium vid Norra Bantorget och behovet av ett eget konserthus växte. Med insamlade medel och ett lotteri fick man ihop tillräckligt för att utlysa en arkitekttävling, som den unge arkitekturprofessorn Ivar Tengbom vann.

På den utsedda tomten vid Hötorgets torgstånd och mitt bland de litet slitna, murriga och låga husen runtomkring skulle ett klassiskt grekiskt tempel resas till musikens ära, enligt hans starka vision. Konserthuset byggdes åren 1923–26. Huset är ett av Stockholms bästa exempel på nyklassicism under en epok som andades demokratiska ideal och fann stilmässig inspiration i demokratins vagga — Aten. 

Konserthusets generösa och ”demokratiska” publikutrymmen var en nyhet för tiden — de olika samhällsklasserna gick genom samma portar för att först längre in i huset finna sina platser. Så var det inte på exempelvis Dramaten och Operan där samhällsklasserna hölls väl skilda åt.

Sedan invigningen har Konserthuset varit hemmascen för den orkester som först hette Stockholms Konsertförenings Orkester, därefter Stockholms Filharmoniska Orkester och sedan början av 1990-talet Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm. Det Nobelhus som Nobelstiftelsen planerade vid ungefär samma tid som Konserthuset föddes byggdes aldrig. I stället har Konserthuset ända sedan 1926 varit platsen för nobelprisutdelningen den 10 december varje år.