Klassiska konserter

Var beredd: det här är ett program som rör sig mellan känslomässiga extremer. Det hela inleds försiktigt och melankoliskt – sorgen kan vara vacker – och avslutas med de emotionella urladdningar som uppstår när den stora orkesterns tretton hammarslag ljuder genom historien, och genom ben och märg. Det är musik som skakar om.

Däremellan helt annan musik av Felix Mendelssohn-Bartholdy. Hans första pianokonsert är ett musikaliskt fyrverkeri med svindlande snabba löpningar över hela pianots register. Vid den här konserten avfyras raketerna av den hyllade brittiska pianisten Isata Kanneh-Mason.

Mendelssohn-Bartholdy var bara sjutton år när han skrev sin underbara uvertyr till En midsommarnattsdröm. Den räknas ändå som ett av hans första mogna mästerverk, och den unge tonsättaren lyckas gestalta hela det känsloregister som Shakespeare visar upp i sin allmänmänskliga komedi.

Känslor, ja. Inledande Within Her Arms komponerade brittiska Anna Clyne 2009, till minne av sin mor. Musiken för stråkensemble ljuder av en ömsinthet och värme som för tankarna till renässansens John Downland. 

Avslutande The Confession of Isobel Gowdie – Isobel Gowdies bekännelse – komponerades 1990 av den skotske tonsättaren James MacMillan, som i höst är aktuell i Tonsättarfestivalen. Chefdirigent Ryan Bancroft har vittnat om vilken omvälvande upplevelse det var när han som tonåring hörde det oerhört kraftfulla verket för första gången.

Isobel Gowdie brändes i tjära på bål under den skotska häxjakten på 1600-talet. ”I det här verkets namn ber jag om förlåtelse för det skotska folket och erbjuder Isobel Gowdie den nåd och medmänsklighet som hon nekades under sina sista dagar”, skriver MacMillan. Till minne av henne komponerade han en oförglömlig och drabbande ”dödsmässa” för orkester.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Framgångarna med den andra pianokonserten stärkte Sergej Rachmaninov och fick honom att försöka sig på det symfoniska ännu en gång, tack och lov. Den flotta andra symfonin är djupt emotionell, med varma melodier som flödar över alla bräddar. 

Kungliga Filharmonikerna leds av Fredrik Burstedt, som också är verksam som violinist och förste konsertmästare hos Helsingborgs Symfoniorkester. Han studerade dirigering för bland andra den legendariske Jorma Panula och har dirigerat flera svenska orkestrar samt en rad operaföreställningar, bland annat vid Kungliga Operan och Vattnäs Konsertlada.

Den nederländska violinisten Janine Jansen är en ofta sedd och mycket kär gäst i Konserthuset. Få kan som Jansen trollbinda en publik med sin inlevelseförmåga och intensitet. Denna gång uruppför Janine Jansen och Kungliga Filharmonikerna en nyskriven violinkonsert av Britta Byström! 

Byström kommenterar: ”Det blir en violinkonsert där solisten vandrar mellan ’dagmusik’ och ’nattmusik’. Den svirrande, ljusa dagmusiken blir allt kortare, medan nattmusiken blir allt längre – en musik då vi hör alla de orkestrala ljud som kommer fram när mörkret faller. Att skriva för Janine Jansen har länge varit en dröm för mig, och verket är inspirerat av hennes uttrycksfulla spel.”

Den spanske dirigenten Jaime Martín leder även orkestern i Brahms Serenad nr 1. Det skulle dröja innan Brahms presenterade en symfoni, men här märks 25-åringens växande mästerskap med orkester i lyrisk och innerlig musik. Jaime Martín var tills nyligen chefdirigent för Gävle Symfoniorkester och är numera chefdirigent för både Melbourne Symphony Orchestra och National Symphony Orchestra of Ireland.

Den nederländska violinisten Janine Jansen är en ofta sedd och mycket kär gäst i Konserthuset. Få kan som Jansen trollbinda en publik med sin inlevelseförmåga och intensitet. Denna gång uruppför Janine Jansen och Kungliga Filharmonikerna en nyskriven violinkonsert av Britta Byström! 

Byström kommenterar: ”Det blir en violinkonsert där solisten vandrar mellan ’dagmusik’ och ’nattmusik’. Den svirrande, ljusa dagmusiken blir allt kortare, medan nattmusiken blir allt längre – en musik då vi hör alla de orkestrala ljud som kommer fram när mörkret faller. Att skriva för Janine Jansen har länge varit en dröm för mig, och verket är inspirerat av hennes uttrycksfulla spel.”

Den spanske dirigenten Jaime Martín leder även orkestern i Brahms Serenad nr 1. Det skulle dröja innan Brahms presenterade en symfoni, men här märks 25-åringens växande mästerskap med orkester i lyrisk och innerlig musik. Jaime Martín var tills nyligen chefdirigent för Gävle Symfoniorkester och är numera chefdirigent för både Melbourne Symphony Orchestra och National Symphony Orchestra of Ireland.