Sök på konserthuset.se

Alan Gilbert

Under två veckor i januari 2020 gästas Kungliga Filharmonikerna av förre chefdirigenten Alan Gilbert. Lyssna fick en pratstund med honom och samtalet kom att handla om hur det är att komma tillbaka, om orkesterns utveckling och om fördelarna med att arbeta i Stockholm.

När Alan Gilbert år 2000 fick posten som Kungliga Filharmonikernas chefdirigent befann han sig i början av dirigentkarriären.
– Det var min första position, och en väldigt viktig period i mitt liv. Jag lärde mig mycket under åren med filharmonikerna, berättar Alan.
Meritlistan har sedan dess blivit både lång och välfylld. Efter åren i Stockholm, då han 2008 utsågs till Kungliga Filharmonikernas hedersdirigent, var han var chefdirigent för New York Philharmonic under åtta år.

Han är en ofta sedd gästdirigent hos Berlinfilharmonikerna, Concertgebouworkestern, Boston Symphony Orchestra och Franska Radiofilharmonikerna, och har dirigerat operaproduktioner på La Scala och på Metropolitan. Han är numera ny chefdirigent för Elbphilharmonie-orkestern i Hamburg.

Om att komma tillbaka till Kungliga Filharmonikerna säger han att det är lite som att komma hem, och tillägger:
– Jag ser nästan på orkestern som en del av min familj, en samling nära och goda vänner som jag känt i många år.

Hans kalender ger annars inte mycket utrymme för att umgås med vänner. Förra säsongen dirigerade han bland annat tio symfonier och tre operor i tio länder på tre kontinenter. Den pågående, första säsongen med Elbphilharmonie-orkestern innehåller repertoar som sträcker sig mellan Haydn och Bernstein, Verdi och Magnus Lindberg, och så ska han hinna med gästspel med bland andra London Symphony Orchestra, Gewandhaus-orkestern och Cleveland Orchestra också.

Med perspektiv från den internationella scenen, vad ser han som utmärkande med just Kungliga Filharmonikerna? Alan menar att alla orkestrar, precis som enskilda individer, har sin egen personlighet, sina styrkor och svagheter. Vad han generellt uppskattar i Sverige är den naturliga inställningen till musik, som han upplever som självklar här.

– Jag uppfattar det som att ni skapar musik av de rätta anledningarna, säger han och skrattar.

När det gäller Kungliga Filharmonikerna vill han särskilt lyfta fram orkesterns naturliga klang.
– Jag upplever orkesterns inställning till musik som oforcerad. Det som också utmärker den är den goda stämningen. Det är uppenbart att de enskilda musikerna utgår från att de har ett delat ansvar, där alla vill stötta varandra. Det gör att det är väldigt lätt att arbeta med Kungliga Filharmonikerna, säger Alan.

Han konstaterar också med glädje att orkestern fortsätter utvecklas.
– Som gästande dirigent kan jag känna att musikerna har ett mycket gott samarbete med sin nuvarande chefdirigent Sakari Oramo, säger Alan. Sådant märks, och det är också något jag själv tänker på som chefdirigent – att hålla min orkester i ett så gott skick som möjligt inför samarbeten med andra, gästande dirigenter.

Programmen han dirigerar i Konserthuset i januari innehåller bland annat det nyskrivna stycket SPIRA av Unsuk Chin, en sambeställning mellan Kungliga Filharmonikerna, Los Angeles Philharmonic Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra och Elbphilharmonie-orkestern. Därtill Bruckners sjunde och Allan Petterssons sjunde symfoni, samt Rachmaninovs tredje pianokonsert, med den israeliska pianisten Inon Barnatan som solist.
Petterssons symfoni dirigerade Alan med stor framgång i Konserthuset redan 2008.

– Ett underbart verk som jag minns särskilt väl, säger Alan. En tonsättare med en ovanligt stark, personlig röst.

Unsuk Chin är enligt Alan en av de mest intressanta tonsättarna av idag, och han dirigerade ett stycke av henne senast vid öppningskonserten i Hamburg i september.
– Hennes musik präglas av en slags naturalistisk, folklig ton på ett mycket personligt sätt, menar Alan.

Alan kommer också att medverka som altviolinist i serien Filharmoniker i närbild. På programmet står då musik av Mozart, Kaija Saariaho och Schubert. Att växla mellan att vara musiker och dirigent är inte ovanligt, men väcker ibland frågan till Alan om han kommer att gå in i kammarensemblen med avsikt att ta rollen som ledare.

– För mig är det är precis tvärtom, säger Alan. Det är en helt skarvfri övergång, eftersom jag även i min roll som dirigent tänker som en kammarmusiker. Jag eftersträvar alltid en process där alla musiker bidrar med sina personligheter till den sammanlagda helheten.

När Alan först började dirigera behövde han fokusera på det för att profilera sig, men nu uppskattar han att kunna lägga mer och mer tid på spelandet igen, och gärna i just Konserthuset. Det faktum att han bor i stan bidrar till det positiva med att gästspela i det blå huset då och då.

– Det är en stor fördel! Jag kan spendera mer tid med familjen, och jag får sova hemma i min egen säng, skrattar Alan.
En lyx att längta efter, om man nästan ständigt är på resande fot.

— Anna Nyhlin

 

Kommande konserter

  • Genre: Kammarmusik

    Charm och allvar med Schubert, Mozart och Saariaho.

    Söndag 19 januari 2020 kl 15.00