Sök på konserthuset.se

Tubans landskap

Torbjörn Iwan Lundquist komponerade en tubakonsert som filharmonikern Karl-Johan Elf nu framför. Titeln är Landskap – naturens landskap, men kanske också människans inre landskap? Elf berättar om ett verk som både är lyriskt och tekniskt utmanande.  

Han var och är något av en doldis för den bredare publiken, Torbjörn Iwan Lundquist (1920–2000). Ändå finns det nog många i framför allt en äldre generation som har hört hans musik utan att känna till det – med tanke på att han också skrev en stor mängd filmmusik. Har du sett Änglar, finns dom? med Jarl Kulle och Christina Schollin, eller någon ”Hillman-deckare” i regi av Arne Mattsson, till exempel Mannekäng i rött med Annalisa Ericson och Karl-Arne Holmsten? Ja, då har du hört Torbjörn Iwan Lundquists musik. 

Men vi ska inte sätta etiketten ”filmmusikkompositör” på honom, för i verklistan finns bland annat nio symfonier och en uppsjö kammarmusik. Snarare säger det något om mångsidigheten. Han skrev också populärmusik och inte sällan letar sig jazzigare tonfall in i hans musik. Han tonsatte Beppe Wolgers texter och skrev flera sånger till Monica Zetterlund. Melodifestivalbidrag? Det också.

I år skulle Torbjörn Iwan Lundquist ha fyllt 100 år. Det uppmärksammas av Kungliga Filharmonikerna med tubakonserten Landskap. Filharmonikern Karl-Johan Elf är solist. Verket uruppfördes 1978 av Elfs företrädare, tubaisten Michael Lind, men har faktiskt aldrig tidigare framförts i Konserthuset Stockholm. 

– Michael Lind var förstås en stor inspirationskälla när jag började spela tuba, säger Karl-Johan Elf. Han var också en av dem som beställde och uruppförde mycket musik för tuba, och byggde upp en helt ny repertoar för instrumentet. Det är en guldgruva. 

Kan du på en inspelning höra vem som spelar tuba?
– Ja, de mest kända kan jag nog känna igen, det hörs på klangen. Förhoppningsvis sätter jag också min egen prägel på den musik jag spelar. I Torbjörn Iwan Lundquists verk är instruktionerna i noterna väldigt tydliga, men jag kommer att färga det på mitt sätt. Han skriver att det ska spelas strikt och osentimentalt, men det är svårt för det är väldigt lyriskt i vissa delar.

Musiken är skriven för solotuba, stråkar och piano. Men det börjar med en helt ensam tuba ...
– Ja, det är ett känsligt parti, medger Elf. Jag tänker att det speglar någon form av natur, det oförstörda. Han har skrivit mycket musik som refererar till natur, och i reaktion mot hur naturen hanteras av människan. Men titeln Landskap handlar också om ett inre landskap. 

Förutom inledningens solo finns det också en större solokadens i andra halvan av verket. 
– Hela spektrumet av uttryck och speltekniska detaljer finns i musiken, och visas inte minst med till exempel vissa glissandon i höga register, vilket är en utmaning. 

Hos Torbjörn Iwan Lundquist kan man med jämna mellanrum uppleva jazzelement, märks det i den här musiken?
– Inte så mycket, det ligger nog i så fall närmare filmmusik och man kan även associera till Paul Hindemith. Soloinstrument och stråkar ger också någon form av nyklassisk atmosfär, säger Karl-Johan Elf.

Ja, kanske en nordisk Hindemith? Bredden och detta att Torbjörn Iwan Lundquist inte riktigt går att sortera in i någon tydlig grupp och riktning inom efterkrigsmusiken kan mycket väl ha bidragit till den relativa osynligheten. Stilistiskt verkar han i Sverige stå närmare de så kallade 30-talisterna Dag Wirén (som han studerade för) och Lars-Erik Larsson, än generationskamrater som Karl-Birger Blomdahl eller Ingvar Lidholm.

Text: Tony Lundman 
Foto: Mats Lundqvist

Två wienklassiker och en svensk tubakonsert med Karl-Johan Elf. Alan Gilbert dirigerar Kungliga Filharmonikerna.