Kungliga Filharmonikernas Blåsarkvintett

Albert Roussel började ovanligt nog inte studera musik förrän han var vuxen. Han arbetade inom franska flottan innan han bestämde sig för att satsa på musiken, och han blev själv så småningom lärare till bland andra Erik Satie. Roussels rytmiskt vitala Divertissement för blåsarkvintett och piano är från 1906 – musik som kan sägas lämna det postromantiska bakom sig.

Även Bohuslav Martinu hade Roussel som lärare. Martinu lämnade Tjeckien för Paris 1923, och gav då också upp den romantiska stilen för att börja skriva musik i en mer expressionistisk anda. Till sin sextett från 1929 lät han sig inspireras av jazzen, surrealismen, Stravinsky och den tjeckiska folkmusiken. 

Mélanie Bonis sonat för flöjt och piano är från 1904, då hon var 46 år och mitt i en framgångsrik karriär.

Hör musiker ut Kungliga Filharmonikerna ta sig an dessa franskdoftande verk. De bjuder även på en sextett av Dresdensonen Theodore Blumer, ett tema med variationer från 1921 som innehåller både romance, humoresque och slaviska danser. Blumer spelade troligen själv piano i detta verk, tillsammans med Dresdens Träblåskvintett.