Äntligen måndag med piano

I Äntligen måndag skapar violinisten Cecilia Zilliacus och cellisten Kati Raitinen originella program. De bjuder också in gäster ur det svenska och internationella toppskiktet – denna gång Michel Dalberto. Den franske pianisten Michel Dalberto slog igenom internationellt i slutet av 1970-talet. Hos Dalberto löper traditionstrådarna direkt till Maurice Ravel som ingår i kvällens program: Dalbertos lärare var Vlado Perlemuter, som i sin tur var elev till just Maurice Ravel och en ledande Ravel-uttolkare på sin tid.

Programmet är helfranskt, med både känd och mindre känd musik. Först en mycket sällan hörd fransk tonsättare – Rita Strohl. Liksom Debussy var hon inspirerad av tidens symbolistiska strömningar. Sonaten för cello och piano från 1898 är inspirerad av Racines tragiska pjäs från 1600-talet, och berättar i toner om kärleken mellan Titus och Bérénice. 

Violinsonaten i g-moll från 1917 var Claude Debussys sista fullbordade verk. Han var döende, första världskriget rasade ännu, och i ljuset av det är det anmärkningsvärt hur färgstark och innerlig musiken är – nästan som en motståndshandling. 

Två verk av Maurice Ravel ingår i programmet. Michel Dalberto tar sig an den mycket utmanande pianosviten Gaspard de la nuit, musik som – precis som hos Strohl – inspirerats av en dikt (av Aloysius Bertrand). Lika sofistikerad är trion i a-moll, som sist i programmet samlar alla tre musikerna. Det är musik med enorm klangvariation och vackra poetiska vilopunkter. Ravel skrev trion 1914, precis innan han tog värvning – för i augusti det året hade Tyskland förklarat Frankrike krig.