Dagbok från Montreal

Eric Ericsons Kammarkör uppmärksammar en sällan hörd tonsättare: kanadensiske Claude Vivier (1948–83). Han var endast 34 år gammal när han knivhöggs till döds i en lägenhet i Paris, av en ung manlig prostituerad. Kroppen återfanns en vecka efter mordet. Enligt uppgift ska det sista, oavslutade verket som låg på Viviers skrivbord ha handlat om en dramatiserad monolog kring en färd på tunnelbanan, där attraktion uppstår mellan två män. Musiken upphör vid textraden: ”Då drog han fram en dolk ur sin jacka och högg mig i hjärtat”.

Förutsåg han sin död? Claude Vivier är en gåtfull tonsättare, totalt okänd för en större publik, men långsamt har den lilla verklistan börjat återupptäckas. Han tillbringade sina första år i ett katolskt barnhem och fick aldrig veta vilka föräldrarna var. Han växte upp som adopterad i en fattig fransk-kanadensisk familj i Montreal, och sattes senare i en religiös internatskola. Den öppet homosexuelle Claude Vivier relegerades i övre tonåren på grund av ”opassande uppförande”.

Han hade vid det laget uppslukats av musik. Han tog sig till Europa och studerade bland annat i tre år vid Institutet för sonologi i nederländska Utrecht, och därefter för Karlheinz Stockhausen i Köln. Han återvände till Montreal men reste också mycket världen över under sitt korta liv.

Claude Viviers musik är liksom hans person svår att fånga. Det är djupt personlig och originell musik som ställer höga krav på uttolkaren. Ibland är instruktionerna mycket exakta, ibland är notationen mer grafisk och mystisk.

Med skådespelaren Reine Brynolfsson som berättare i Claude Viviers värld framför Eric Ericsons Kammarkör två verk under ledning av sin chefdirigent Fredrik Malmberg: den korta, suggestiva och vackra Jesus erbarme dich från 1974 samt det väldiga och nyskapande verket Journal från 1977, till texter av Lewis Carroll och Vivier själv samt ur Bibeln. Dessa båda vokalverk inramar pianostycket Shiraz från 1977, tolkat av Anna Christensson.