Konserthuset Stockholm
Kungliga Filharmonikerna
Sök på konserthuset.se

Orkesterns historia

Berättelsen inleds 1902, med bildandet av Konsertföreningens orkester. 1957 ändrades namnet till Stockholm Filharmoniska Orkester. Sedan 1992 är namnet Kungliga Filharmonikerna. Här berättas orkesterns historia genom dess chefdirigenter och profilstarka gäster, som tillsammans med alla orkestermedlemmar bidragit till att bygga upp och etablera dagens topporkester.

Orkestern blir till

Kungliga Filharmonikerna grundades 1902, då under namnet Konsertföreningens orkester. Tonsättaren, violinisten och dirigenten Tor Aulin hörde till initiativtagarna.

Schnéevoigts omstart

1915–24. Åren med den finlandssvenske dirigenten Georg Schnéevoigt var en period av stark tillväxt med heltidsanställda musiker.

Talich och det nya huset

1926–36. Tjeckiske dirigenten Václav Talich kom till en orkester som under två år efter Schnéevoigt varit utan chefdirigent, men också till en orkester som äntligen fick sitt Konserthus – invigt 1926.

Krigsoro

1937–40. Den tyske dirigenten Fritz Buschs tid med orkestern blev avkortad på grund av Andra världskriget. Samtidigt berättar det sena 1930-talet om en orkester på hög nivå som gästas av tidens allra främsta dirigenter.

Chefernas chef

1939–70. Johannes Norrby var legendarisk Konserthuschef från 1939 till 1970. Hans konstnärliga och administrativa inflytande var utan tvekan i nivå med många chefdirigenters.

Violinisten som blev dirigent

1942–53. Med violinisten och nybakade dirigenten Carl Garaguly fick orkestern en chefdirigent som höjde den tekniska nivån och som utöver klassikerna också hade stort intresse för den nyare musiken.

Nytt namn, ny chef, ny musik

1955–64. Under tyske Hans Schmidt-Isserstedts tid som chefdirigent ändrades Konsertföreningens orkester namn till Stockholms Filharmoniska Orkester.

Doratis dynasti

1966–74. Ungerske dirigenten Antal Doratis arbete med orkestern är en av de viktigaste epokerna i orkesterns historia. Han ledde också flera stora Europa- och USA-turnéer som profilerade orkestern internationellt, något som innan dess aldrig gjorts lika målmedvetet.

Gennadys första

1974–77. Den ryske dirigenten Gennady Rozhdestvenskys första period som chefdirigent. Det lite svåruttalade namnet ledde till att han av musikerna allmänt gick under namnet ”Roffe Svensson”.

Ny rysk ledning

1982–87. Ryske Yuri Ahronovitch erbjöds posten som chefdirigent redan efter sina första konserter med orkestern. Han ledde framgångsrika turnéer i Europa och USA.

Välkänd gäst

1987–91. Finländaren Paavo Berglund tog sig an orkestern 1987–91. Hans internationella renommé medförde att orkesterns anseende ökade. Berglund ledde stora Europaturnéer 1987 och 1989 samt en Japanturné 1990.

Gennadys andra

1991–95. För första och hittills enda gången i orkesterns historia återvaldes en chefdirigent: Gennady Rozhdestvensky återkom till Stockholm för en andra chefsperiod. Och 1992 döptes orkestern om ännu en gång, från Stockholms Filharmoniska Orkester till nuvarande Kungliga Filharmonikerna.

Dubbla stolar

1995–98. Estländske Paavo Järvi och brittiske Andrew Davis (bilden). Under tiden 1995–98 var Järvi och Davis tillsammans första gästdirigenter för Kungliga Filharmonikerna, men chefdirigent saknades.

Amerikansk tändning

2000–08. Amerikanen Alan Gilbert och orkesterns framgångsrika år tillsammans innebar en ömsesidig utveckling. Återigen flyttades också positionerna fram på den internationella arenan.

Sakari Oramo

Sedan 2008. Finländaren Sakari Oramo tillträdde som chefdirigent 2008. I ett mycket fruktbart och dynamiskt samarbete med orkestern har han bidragit med uppmärksammade inspelningar och växande internationell uppmärksamhet.