Till innehåll på sidan
Sök på konserthuset.se
Konserter i Stockholm Konserthuset Stockholm Konserter i Stockholm Konserthuset Stockholm
Sök på konserthuset.se

Orkesterns historia

Berättelsen inleds 1902, med bildandet av Konsertföreningens orkester. 1957 ändrades namnet till Stockholm Filharmoniska Orkester. Sedan 1992 är namnet Kungliga Filharmonikerna.

Här berättas orkesterns historia genom dess chefdirigenter och profilstarka gäster, som tillsammans med alla orkestermedlemmar bidragit till att bygga upp och etablera dagens topporkester.

Kungliga Filharmonikerna grundades 1902, då under namnet Konsertföreningens orkester. Tonsättaren, violinisten och dirigenten Tor Aulin hörde till initiativtagarna.

1915–24. Åren med den finlandssvenske dirigenten Georg Schnéevoigt var en period av stark tillväxt med heltidsanställda musiker.

1926–36. Tjeckiske dirigenten Václav Talich kom till en orkester som under två år efter Schnéevoigt varit utan chefdirigent, men också till en orkester som äntligen fick sitt Konserthus – invigt 1926.

1937–40. Den tyske dirigenten Fritz Buschs tid med orkestern blev avkortad på grund av Andra världskriget. Samtidigt berättar det sena 1930-talet om en orkester på hög nivå som gästas av tidens allra främsta dirigenter.

1939–70. Johannes Norrby var legendarisk Konserthuschef från 1939 till 1970. Hans konstnärliga och administrativa inflytande var utan tvekan i nivå med många chefdirigenters.

1942–53. Med violinisten och nybakade dirigenten Carl Garaguly fick orkestern en chefdirigent som höjde den tekniska nivån och som utöver klassikerna också hade stort intresse för den nyare musiken.

1955–64. Under tyske Hans Schmidt-Isserstedts tid som chefdirigent ändrades Konsertföreningens orkester namn till Stockholms Filharmoniska Orkester.

1966–74. Ungerske dirigenten Antal Doratis arbete med orkestern är en av de viktigaste epokerna i orkesterns historia. Han ledde också flera stora Europa- och USA-turnéer som profilerade orkestern internationellt, något som innan dess aldrig gjorts lika målmedvetet.

1974–77. Den ryske dirigenten Gennady Rozhdestvenskys första period som chefdirigent. Det lite svåruttalade efternamnet ledde till att han bland musikerna gick under namnet ”Roffe Svensson”.

1982–87. Ryske Yuri Ahronovitch erbjöds posten som chefdirigent redan efter sina första konserter med orkestern. Han ledde framgångsrika turnéer i Europa och USA.

1987–91. Finländaren Paavo Berglund tog sig an orkestern 1987–91. Hans internationella renommé medförde att orkesterns anseende ökade. Berglund ledde stora Europaturnéer 1987 och 1989 samt en Japanturné 1990.

1991–95. För första och hittills enda gången i orkesterns historia återvaldes en chefdirigent: Gennady Rozhdestvensky återkom till Stockholm för en andra chefsperiod. Och 1992 döptes orkestern om ännu en gång, från Stockholms Filharmoniska Orkester till nuvarande Kungliga Filharmonikerna.

1995–98. Estländske Paavo Järvi och brittiske Andrew Davis (bilden). Under tiden 1995–98 var Järvi och Davis tillsammans första gästdirigenter för Kungliga Filharmonikerna, men chefdirigent saknades.

2000–08. Amerikanen Alan Gilbert och orkesterns framgångsrika år tillsammans innebar en ömsesidig utveckling. Återigen flyttades också positionerna fram på den internationella arenan.

2008–21. Finländaren Sakari Oramos tid som chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna innebar ett mycket fruktbart och dynamiskt samarbete med uppmärksammade inspelningar och växande internationell uppmärksamhet.