Midvinter är en raritet, ett sällan framför verk av Wilhelm Stenhammar (som före detta tillfälle inte hade framförs av Kungliga Filharmonikerna sedan 1950-talet). Kungliga Filharmonikerna leds av chefdirigent Ryan Bancroft.

Vistelsen i Florens 1906–07 blev en konstnärlig vändpunkt för Stenhammar. Där färdigställde han bland annat Midvinter och sin andra pianokonsert. Det är en intressant kontrast att Stenhammar komponerade ett så djupt nordiskt verk som Midvinter just där. 

Magnus Haglund skriver i sin biografi om Wilhelm Stenhammar att Midvinter ”har sin upprinnelse flera år tillbaka, under ett besök vid jultid 1902 hos Anders och Emma Zorn i Mora.” Där fick Stenhammar höra spelmannen Hins Anders framföra ett flertal melodier, ”bland annat koralen Den signade dag och Kol Erkers polska, och han tecknade ned låtarna i sitt skissblock”. 

Det finns likheter mellan hur Stenhammar sedan använder sig av det folkmusikaliska materialet och Hugo Alfvéns Midsommarvaka från 1904, ett verk som Stenhammar ofta dirigerade. Men det finns också en kärvhet i Midvinter som skiljer sig från Alfvéns exempel, och som kanske kommer närmare folkmusikens verkliga väsen.