Kungliga Filharmonikerna

Andra symfonin är Gustav Mahlers mest storslagna och allomfattande. Christoph Eschenbach leder Kungliga Filharmonikerna och solisterna i en musik som gestaltar livet självt och dess mest grundläggande existentiella frågor; en skildring av människans resa från död och förtvivlan till återfödelse och kärlek. En symfoni där konsten och livet sammanfaller, och förmodligen just därför drabbar oss med sådan kraft.

Frågor om metafysik, kosmologi, religiösa problem och existentialism fascinerade Mahler. Tankarna om livets mening och det paradoxala med döden uppehöll honom ständigt och symfonin är en lika magnifik som storslagen musikalisk manifestation av hans föreställningar om livet, döden och återfödelsen. Den kallas också Uppståndelsesymfonin.

För att kunna återskapa sina visioner om livets alla tillstånd och känslor har Mahler tagit i anspråk en jätteorkester, kör, sopran- och altsolist. Till formen omsluter två dramatiska yttersatser de mer uppsluppna mittensatserna. Första satsen är en dramatisk begravning som får en skarp kontrast i andra satsens sorglösa andante. Tredje satsens inledande skarpa pukslag bryter tvärt den behagfulla stämningen. Osäkerheten breder ut sig och humor, känslor av triumf och allvar avlöser varandra.

I fjärde satsen, Urlicht (Urljuset), hör vi ett upphöjt vackert altsolo med text ur folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn), som bokstavligen hade drabbat Mahler. Kören träder in först i sista satsen och vi förs uppåt, mot en högre himmelsk sfär.

Andra symfonin är Gustav Mahlers mest storslagna och allomfattande. Christoph Eschenbach leder Kungliga Filharmonikerna och solisterna i en musik som gestaltar livet självt och dess mest grundläggande existentiella frågor; en skildring av människans resa från död och förtvivlan till återfödelse och kärlek. En symfoni där konsten och livet sammanfaller, och förmodligen just därför drabbar oss med sådan kraft.

Frågor om metafysik, kosmologi, religiösa problem och existentialism fascinerade Mahler. Tankarna om livets mening och det paradoxala med döden uppehöll honom ständigt och symfonin är en lika magnifik som storslagen musikalisk manifestation av hans föreställningar om livet, döden och återfödelsen. Den kallas också Uppståndelsesymfonin.

För att kunna återskapa sina visioner om livets alla tillstånd och känslor har Mahler tagit i anspråk en jätteorkester, kör, sopran- och altsolist. Till formen omsluter två dramatiska yttersatser de mer uppsluppna mittensatserna. Första satsen är en dramatisk begravning som får en skarp kontrast i andra satsens sorglösa andante. Tredje satsens inledande skarpa pukslag bryter tvärt den behagfulla stämningen. Osäkerheten breder ut sig och humor, känslor av triumf och allvar avlöser varandra.

I fjärde satsen, Urlicht (Urljuset), hör vi ett upphöjt vackert altsolo med text ur folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn), som bokstavligen hade drabbat Mahler. Kören träder in först i sista satsen och vi förs uppåt, mot en högre himmelsk sfär.

Elegans och förfining, men också rastlöshet och oro kännetecknar Mozarts fyrtionde symfoni, komponerad sommaren 1788. Han hade ekonomiska bekymmer, hustrun Constanze var sjuk och operan Don Giovanni hade inte gjort någon större framgång på Wienoperan. Då drog han sig tillbaka och komponerade under loppet av nio veckor sina på alla sätt tre största och mest fulländade symfonier. Den fyrtionde är den mellersta av de tre och bara en av två i hela hans symfoniproduktion som går i moll.

I verket Accused (2014) har den finländske tonsättaren Magnus Lindberg med ett överdåd av färger och kontraster skapat en fascinerande klangvärld som berättar om tre historiska förhör. Texterna är utdrag från utfrågningarna av Théroigne de Méricourt under franska revolutionen, Östtysklands säkerhetspolis Stasis förhör av medborgare under kalla krigets dagar, och avslutningsvis handlar det om rättegången mot visselblåsaren Bradley Manning (numera Chelsea Manning).

Tillsammans med Esa-Pekka Salonen och Kaija Saariaho hör Magnus Lindberg till den tongivande gruppen finska musiker och tonsättare som gav sig till känna under 1970- och 1980-talen. Till de verkligt framstående finska musikprofilerna hör också Kungliga Filharmonikernas chefdirigent Sakari Oramo och sopranen Anu Komsi.

Elegans och förfining, men också rastlöshet och oro kännetecknar Mozarts fyrtionde symfoni, komponerad sommaren 1788. Han hade ekonomiska bekymmer, hustrun Constanze var sjuk och operan Don Giovanni hade inte gjort någon större framgång på Wienoperan. Då drog han sig tillbaka och komponerade under loppet av nio veckor sina på alla sätt tre största och mest fulländade symfonier. Den fyrtionde är den mellersta av de tre och bara en av två i hela hans symfoniproduktion som går i moll.

I verket Accused (2014) har den finländske tonsättaren Magnus Lindberg med ett överdåd av färger och kontraster skapat en fascinerande klangvärld som berättar om tre historiska förhör. Texterna är utdrag från utfrågningarna av Théroigne de Méricourt under franska revolutionen, Östtysklands säkerhetspolis Stasis förhör av medborgare under kalla krigets dagar, och avslutningsvis handlar det om rättegången mot visselblåsaren Bradley Manning (numera Chelsea Manning).

Tillsammans med Esa-Pekka Salonen och Kaija Saariaho hör Magnus Lindberg till den tongivande gruppen finska musiker och tonsättare som gav sig till känna under 1970- och 1980-talen. Till de verkligt framstående finska musikprofilerna hör också Kungliga Filharmonikernas chefdirigent Sakari Oramo och sopranen Anu Komsi.