Kungliga Filharmonikerna

Finlandssvenske Moses Pergament (1893–1977) var en framträdande och välkänd profil i musiklivet, verksam både som tonsättare och som musikkritiker i Svenska Dagbladet, men i dag tyvärr tämligen bortglömd. Han var född i ett ortodoxt judiskt hem i Helsingfors men flyttade till Stockholm i 20-årsåldern. 

Den judiska sången tillkom i slutet av andra världskriget, medan Förintelsen ännu pågick och allt mer uppdagades. Texterna är hämtade ur två av Ragnar Josephsons diktsamlingar från början av 1900-talet: Kedjan och Judiska dikter. Där fann Pergament ”känslorna hos en sann jude. Inte en föraktlig nationalism, utan en befriande känsla av samhörighet, även under det största lidande”. Verket har kallats ”körsymfoni”, men i sin biografi om Pergament (2016) argumenterar Carl-Gunnar Åhlén för att ”symfonisk sångcykel” vore en bättre beskrivning. 

Det här är mästerlig, överväldigande och känslomässigt drabbande musik som genom åren blivit sorgligt försummad. Den enda inspelning som finns är från 1974 – med Kungliga Filharmonikerna, solister och kör under ledning av James DePreist. Det var också Kungliga Filharmonikerna som 1947 uruppförde Den judiska sången i sin helhet, sedan olika planerade framföranden i åratal hade fördröjts, förmodligen på grund av politisk ängslighet – alltså också efter Nazitysklands besegring. 

Här leds Kungliga Filharmonikerna och Eric Ericsons Kammarkör av Tobias Ringborg, och som sångsolister hör vi Agneta Eichenholz och norske Kjetil Støa.

Inledningsanförande av kulturminister Parisa Liljestrand vid torsdagens konsert den 22 maj.

Läs om konserten i senaste numret av Lyssna (öppnas i nytt fönster)

Ett finländskt program med den unga finländska dirigenten Emilia Hoving. Hon utsågs till Årets nykomling av den finländska kritikerkåren 2021, samma år som hon debuterade med Kungliga Filharmonikerna. Hon har bland annat studerat för Sakari Oramo, Kungliga Filharmonikernas hedersdirigent och tidigare chefdirigent.

Finlandssvenska Ida Moberg – ”Finlands första kvinnliga symfoniker” – har först på senare år börjat uppmärksammas. Hon studerade komposition för sin generationskamrat Sibelius och hon skrev ett 100-tal verk. Musiken är färgad av både andliga och antroposofiska intressen, och orkestersviten Soluppgång är utöver det naturinspirerade en betraktelse över den mänskliga tillvaron. Första satsen ur sviten spelades för första gången av Kungliga Filharmonikerna vid Nobelprisceremonin 2022. 

Sibelius två första symfonier brukar beskrivas som ”nationalromantiska”, men  Symfoni nr 3 från 1907 innebar något helt annat. Musiken trycks delvis gripa tillbaka på äldre formspråk och tonlägen, men den tredje och sista satsen bryter sig ändå loss från enklare beskrivningar med sina gåtfullt skiftande stämningslägen. 

Den armeniske tonsättaren Aram Chatjaturjans musik känner många igen från den härliga Sabeldansen ur baletten Gajane och Adagiot från baletten Spartacus, varifrån den smäktande vinjettmusiken till tv-serien Onedinlinjen hämtades. Chatjaturjan skrev onekligen musik som fångar lyssnare. 

Hans övriga verk har dessvärre sällan framförts i Konserthuset. Här är det Jean-Yves Thibaudet som tar sig an den urhäftiga och kraftfulla pianokonserten, med en läckert flytande och drömlik mellansats där stråkarna får sällskap av en flexatone (tänk spel på såg!). Den framstående franske pianisten Thibaudet har i många år varit en förkämpe för Chatjaturjans musik.

Kungliga Filharmonikernas chefdirigent Ryan Bancroft leder sedan orkestern i klassikern Also sprach Zarathustra av Richard Strauss. Den här tondikten, med sin mäktiga – för att inte säga ikoniska – inledning är inspirerad av Friedrich Nietzsches filosofiska roman. Det är förstås välkänt att Strauss musik användes i filmen 2001 – ett rymdäventyr, men Stanley Kubrick placerade faktiskt även musik ur Chatjaturjans balett Gajane i samma film.

Konserten inleds med uruppförandet av ett nyskrivet verk av den unge svenske tonsättaren Zacharias Wolfe (född 1996). Här inleds ett nytt samarbete med Kungliga Musikhögskolan i Stockholm: varje säsong framförs ett nyskrivet verk av en masterstudent. Wolfes orkesterverk Held by Threads är först ut. 

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Den armeniske tonsättaren Aram Chatjaturjans musik känner många igen från den härliga Sabeldansen ur baletten Gajane och Adagiot från baletten Spartacus, varifrån den smäktande vinjettmusiken till tv-serien Onedinlinjen hämtades. Chatjaturjan skrev onekligen musik som fångar lyssnare. 

Hans övriga verk har dessvärre sällan framförts i Konserthuset. Här är det Jean-Yves Thibaudet som tar sig an den urhäftiga och kraftfulla pianokonserten, med en läckert flytande och drömlik mellansats där stråkarna får sällskap av en flexatone (tänk spel på såg!). Den framstående franske pianisten Thibaudet har i många år varit en förkämpe för Chatjaturjans musik.

Kungliga Filharmonikernas chefdirigent Ryan Bancroft leder sedan orkestern i klassikern Also sprach Zarathustra av Richard Strauss. Den här tondikten, med sin mäktiga – för att inte säga ikoniska – inledning är inspirerad av Friedrich Nietzsches filosofiska roman. Det är förstås välkänt att Strauss musik användes i filmen 2001 – ett rymdäventyr, men Stanley Kubrick placerade faktiskt även musik ur Chatjaturjans balett Gajane i samma film.

Konserten inleds med uruppförandet av ett nyskrivet verk av den unge svenske tonsättaren Zacharias Wolfe (född 1996). Här inleds ett nytt samarbete med Kungliga Musikhögskolan i Stockholm: varje säsong framförs ett nyskrivet verk av en masterstudent. Wolfes orkesterverk Held by Threads är först ut. 

I samband med konserten delar Filharmonikernas vänförening ut årets stipendier.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft