Kungliga Filharmonikerna

Den unga pianisten Alexandre Kantorow är omtalad för sitt glödande intensiva och poetiskt djuplodande spel. Han blev 2019 som 22-åring den första franska pianisten någonsin att vinna den prestigefyllda Tjajkovskijtävlingen i Moskva.

Efter det har Kantorow turnerat med Valery Gergiev och Marinskyorkestern och gjort recitaler i Concertgebouw och Carnegie Hall, bland mycket annat. Redan under våren skulle han ha debuterat i Konserthuset Stockholm med en egen recital, men pandemin satte stopp. När vi nu äntligen får möta honom är det tillsammans med Kungliga Filharmonikerna under ledning av Simone Young i Franz Liszts poetiskt berättande och explosivt virtuosa pianokonsert.

Dirigenten Simone Young är uppvuxen och utbildad i Australien, men världsledande på tysk och österrikisk repertoar. Hon blev 2005 den första kvinnan som dirigerade Wienfilharmonikerna, och under många år var hon chef för Hamburgoperan och Hamburgfilharmonikerna.

Österrikaren Anton Bruckner hör till hennes favoritkompositörer och här tar hon sig tillsammans med Kungliga Filharmonikerna an sjätte symfonin, som Bruckner själv beskrev som sin ”djärvaste”. Det är musik full av upphöjd skönhet, rytmisk rikedom och klanglig prakt. Med sina omkring 55 minuters speltid är det samtidigt hans kortaste.

Håkan Hardenberger, världens kanske främste trumpetare i det klassiska musiklivet, och dessutom dirigent, har sedan många decennier tillbaka ett nära samarbete med Konserthuset Stockholm. Vi räknar till närmare 60 tillfällen när han besökt Konserthuset, som solist eller både dirigent och solist. Nu fyller han 60 år, och firar tillsammans med Kungliga Filharmonikerna med bland annat Haydns kända och älskade trumpetkonsert. Konserten inleds med Haydns Kaos, den storlaget dramatiska inledningen till oratoriet Skapelsen.

Genom mängder av beställningsverk och uruppföranden är Håkan Hardenberger en förnyare av repertoaren för trumpet. Många av världens allra främsta tonsättare har skrivit direkt för honom, bland andra stämningarnas mästare Toru Takemitsu (1931–1996) som gärna lät sig influeras av sin omvärld. Förutom rent musikaliska impulser från jazz, populärmusik och avantgarde hittade han också inspiration i naturen eller berättelser.

Hans stycke Paths är tillägnat Håkan Hardenberger men är samtidigt en hyllning till tonsättaren Witold Lutoslawski. Hardenberger har därför valt att avsluta konserten med Lutoslawskis Konsert för orkester. En av 1900-talets moderna klassiker som lyfter fram symfoniorkesterns virtuosa potential.

Håkan Hardenberger, världens kanske främste trumpetare i det klassiska musiklivet, och dessutom dirigent, har sedan många decennier tillbaka ett nära samarbete med Konserthuset Stockholm. Vi räknar till närmare 60 tillfällen när han besökt Konserthuset, som solist eller både dirigent och solist. Nu fyller han 60 år, och firar tillsammans med Kungliga Filharmonikerna med bland annat Haydns kända och älskade trumpetkonsert. Konserten inleds med Haydns Kaos, den storlaget dramatiska inledningen till oratoriet Skapelsen.

Genom mängder av beställningsverk och uruppföranden är Håkan Hardenberger en förnyare av repertoaren för trumpet. Många av världens allra främsta tonsättare har skrivit direkt för honom, bland andra stämningarnas mästare Toru Takemitsu (1931–1996) som gärna lät sig influeras av sin omvärld. Förutom rent musikaliska impulser från jazz, populärmusik och avantgarde hittade han också inspiration i naturen eller berättelser.

Hans stycke Paths är tillägnat Håkan Hardenberger men är samtidigt en hyllning till tonsättaren Witold Lutoslawski. Hardenberger har därför valt att avsluta konserten med Lutoslawskis Konsert för orkester. En av 1900-talets moderna klassiker som lyfter fram symfoniorkesterns virtuosa potential.

Emanuel Ax spelar denna vecka både med Kungliga Filharmonikerna och gör en solorecital på söndagen. Han är en av världens allra främsta pianister och framträder regelbundet med de mest framstående orkestrarna och dirigenterna både i USA, i Europa och Asien. Han är känd för sin enastående bredd i både uttryck och repertoar.  Förutom de kända klassiska konserterna spelar han även ny musik, som när han 2017 besökte Konserthuset Stockholm under den årliga tonsättarfestivalen och var solist i H K Grubers Pianokonsert.

Nu möter vi honom i Mozarts lika stilfulla som livfulla pianokonsert nr 17. En känd anekdot är att Mozart hade en tam stare som han lärde att sjunga temat i sista satsen, som i konserten växer ut till en grandios variationssats där den sista variationen kan liknas vid en euforisk operafinal.   

Dirigerar gör Franz Welser-Möst som 2018 erhöll Kungliga Filharmonikernas hederstitel Eric Ericson Honorary Chair, och sedan 2020 leder orkestern under två veckor varje säsong. Det är ett samarbete som följer på den gemenskap som uppstod mellan orkester och dirigent vid de första konserterna tillsammans, och som fördjupats genom åren.

Frukten av det nära samarbetet får vi uppleva i Schuberts stora C-dursymfoni. Första satsen inleds med ett solo för horn – instrumentet som är själva sinnebilden för den romantiska eran och som ger ton åt den lantliga natur i trakterna kring Wien där Schubert hämtade kraft och inspiration. Själv fick han aldrig höra symfonin spelas inför publik. När Robert Schumann upptäckte verket och lyfte fram det i ljuset var Schubert död sedan tio år.