Konserthuset Stockholm

Tommie Haglund är en av Skandinaviens mest särpräglade och visionära tonsättare. Att höra hans musik är som att befinna sig i ett sällsamt klangligt kosmos där mörkret är högst närvarande, men också ett livgivande okuvligt ljus. Tommie Haglund får allt större uppmärksamhet både här hemma i Sverige och internationellt. Han tilldelades 2014 ett av de finaste priser en nordisk tonsättare kan få, Kungliga musikaliska akademiens stora Christ Johnsonpris, med motiveringen: ”Med befriande allvar och personligt tilltal bjuder Tommie Haglund in lyssnaren till sitt poetiska universum.” Nu står han i centrum för Konserthuset Stockholms Tonsättarweekend 2019.

Vid den här invigningskonserten uruppförs Kungliga Filharmonikernas beställningsverk, en nykomponerad symfoni. Tommie Haglund säger bland annat så här om musiken: ”Swedenborg talar om att den egentliga oskuldsfullheten inte finns någon annanstans än i vishet. Att människan är visare ju mer oskuldsfull hon är. Vi lever i tider då oskuldsfullhet närmast kan ses som ett skämt. Det säger en del om vår tid och behovet av tillgång till ett inre tillstånd som kan stå emot alla hot. Min symfoni är ett försök att beskriva mina känslor omkring detta. Så gott jag förmår. Jag har försökt att väva in både diaboliska, smärtfyllda och drömskt genomlysta tillstånd. Som livet självt.”

Konserten inleds med Serenata per Diotima som komponerades för 10-årsfirandet av stråkorkestern vid Kulturskolan i Halmstad. Stycket reviderades inför ett framförande på Luzerne Music Centre i USA, delstaten New York, där Haglund var gästtonsättare sommaren 2014. Året före verkets tillkomst hade Tommie Haglunds första barnbarn fötts, och han har berättat om hur blicken in i den lilla flickans ögon återklingar i musiken. I Platons dialog Gästabudet där kärlekens väsen avhandlades var Diotima prästinnan.

Långsamheten är en påtaglig storhet i Haglunds musik. Hymnen an die Nacht, Hymner till natten, är ett symfoniskt poem för violin och orkester som sakta växer fram i den sömnlösa natten. Här finns vilan, men också smärtan.

Tommie Haglund studerade komposition för Sven-Eric Johanson, och sökte sig privat till Frederick Delius amanuens Eric Fenby, professor i komposition vid Royal Academy of Music i London. Som vi kan höra i Intermezzo ur operan Fennimore och Gerda finns ett visst släktskap mellan Delius drömska och sensuella musik och Haglunds personligt känsliga visioner.

Halmstad är Tommie Haglunds uppväxtstad och där är han fortfarande verksam. Han tilldelades 2017 också Halmstads kommuns hedersbevisning. La rosa profunda – Den oändliga rosen är en beställning från staden till 700-årsjubileet 2007.

Konserten spelas in av Sveriges Radio för senare sändning.

Joakim Svenheden är förste konsertmästare hos Kungliga Filharmonikerna, och har vid flera tillfällen varit solist med orkestern. På denna soppkonsert musicerar Joakim tillsammans med den brittiska cellisten Marie Macleod, sedan våren 2013 solocellist i orkestern, och pianisten Martin Sturfält. Tillsammans bjuder de på Sjostakovitjs första pianotrio och en trio av Amanda Maier-Röntgen.

Sjostakovitj skrev sin trio 1923, när han var bara 16 år och befann sig på ett sanatorium efter en sjukdomsperiod. Han kallade först verket för Poème och skrev det till Tatjana Glivenko, en flicka han blivit kär i under sin konvalescens. Det är musik med många skarpa kontraster i både tempo och känsla, stildrag som tillsammans med lyriska melodier och kärva harmonier redan tidigt var utmärkande för hans musik. 

Maier-Röntgen var verksam som violinist och kompositör, och blev 1872 Sveriges första kvinnliga musikdirektör. Hon var själv ganska säker på sin talang och ville ogärna i efterhand ändra på något hon skrivit. Det är oklart hur många verk hon skrev då det inte finns någon fullständig verkförteckning, men den nyligen återupptäckta pianotrion skrev hon på våren 1874 i Leipzig, dit hon kommit under hösten 1873.

Meny: Krämig fisksoppa, serveras med pepparrot och surdegskrutonger

Lyssnatips nr 1!
Ett unikt framförande av Amanda Maier-Röntgens lyriskt skimrande violinkonsert i d-moll från 1875 med Kungliga Filharmonikernas Claudia Bonfiglioli i solistrollen och orkestern under ledning av chefdirigent Sakari Oramo. Lyssna, öppnas i nytt fönster

Lyssnatips nr 2!
Dmitrij Sjostakovitjs tionde symfoni är sprängfylld av dramatiska höjdpunkter, vackra melodier och påtaglig smärta. Upplev Kungliga Filharmonikerna och chefdirigent Sakari Oramo i ett av tonsättarens mest personliga verk. Lyssna, öppnas i nytt fönster

Stockholms Konserthus invigdes 1926 och är ett av Sveriges vackraste exempel på den nyklassicistiska stilen inom arkitektur och design. Konserthuset skapades av arkitekten Ivar Tengbom och smyckades av tidens ledande formgivare och konstnärer, som till exempel Carl Milles, Isaac Grünewald och Carl Malmsten. Ivar Tengboms vision var att bygga ett antikt tempel till musikens ära nära polcirkeln. 

Under Stora konstvisningen visar guiden dig runt i Konserthusets foajéer och salar, och berättar om konstskatterna, husets tillkomst och långa historia.

Se Antikmagasinet, SVT Play, om Swedish Grace och Konserthuset, öppnas i nytt fönster

Stockholms Konserthus invigdes 1926 och är ett av Sveriges vackraste exempel på den nyklassicistiska stilen inom arkitektur och design. Konserthuset skapades av arkitekten Ivar Tengbom och smyckades av tidens ledande formgivare och konstnärer, som till exempel Carl Milles, Isaac Grünewald och Carl Malmsten. Ivar Tengboms vision var att bygga ett antikt tempel till musikens ära nära polcirkeln. 

Under Stora konstvisningen visar guiden dig runt i Konserthusets foajéer och salar, och berättar om konstskatterna, husets tillkomst och långa historia.

Se Antikmagasinet, SVT Play, om Swedish Grace och Konserthuset, öppnas i nytt fönster