Gustav Mahlers sjätte symfoni (komponerad 1903–04) kallas ofta Den tragiska. Det var en titel som Mahler själv använde ett tag, åtminstone i samband med de första framförandena, men senare strök han den. Namnet har ändå häftat vid musiken, inte minst på grund av den mörka kraft som genomsyrar hela verket. Vi möter en Mahler som kastar sig mellan livsglädje och katastrof, mellan marschliknande beslutsamhet och ödesmättad resignation.

I sista satsen sker något unikt: en stor slägga slår med öronbedövande kraft ner i en resonanslåda – ett ljudligt uttryck för hur människan tycks mejas ned av ödet. Ursprungligen skrev Mahler in tre hammarslag, men efter två personliga tragedier – dotterns död och sin egen sjukdomsdiagnos – tog han skrockfullt bort det tredje.

Det har lett till ett av symfonins mest omtalade tolkningsval: väljer dirigenten att göra två eller tre? Franz Welser-Möst är en ofta sedd gäst hos Kungliga Filharmonikerna. Han har yllats för sina intensiva och drabbande tolkningar av verket – som han själv kallat ”ett monster”.