Det händer att tonsättare själva anser att deras musik inte håller måttet. Ett välkänt exempel är Wilhelm Stenhammar. I början av 1900-talet skrev han första symfonin i F-dur som vi här får höra i en ny, källkritisk och reviderad utgåva – ett projekt inom ramen för Levande musikarv.

Symfonin fick vid uruppförandet den 16 december 1903 ett positivt mottagande av publik och kritik. Stenhammar själv däremot menade att den var opersonlig och pompös och drog tillbaka den. Ett beslut som hänger ihop med Stenhammars omtumlande möte med Sibelius andra symfoni en dryg månad före den egna symfonins uruppförande i Stockholm. Stenhammar skrev till Sibelius: ”Jag har också skrivit en symfoni nu. Det kallas åtminstone för symfoni. Och enligt ett avtal, som du kanske glömt, skulle den tillägnas dig. Därav blir emellertid ingenting. Den är ganska god, men går på ytan. Jag längtar in i mig själv.”

Här får vi en chans att själva bilda oss en uppfattning om Stenhammars symfoni, komponerad 1903. 

***

Köp boken som producerades till festivalen Stenhammar 150 år 2021. Introduktionsartikel av Stenhammar-biografen Magnus Haglund, verkkommentarer, tidslinje över viktiga händelser, verkförteckning, artistbiografier. Ca 130 sidor.

Köp boken vår webbshop (öppnas i nytt fönster)