Foajéer och konsthantverk

Det antika Grekland

Den som från Hötorget kommer in i Konserthusets entréhall, den så kallade vestibulen, lägger genast märke till tematiken som präglar utsmyckningarna i byggnaden: allt berättar om inspirationen från det antika Grekland och om musik, där instrument som lyror och flöjter återkommer.

Det var konstnären och formgivaren Einar Forseth (1892–1988) som skapade de flesta dekorationerna i vestibulen och i Stora foajén. De stora golvmosaikerna i vestibulen hör till hans verk, liksom stuckaturerna.

Fantasifulla varelser och vävnader

Från Stora foajén leder huvudtrapporna till vänster och till höger upp till Stora salens parkettnivå. Trappmäklarna är Ansgar Almqvists fantasiulla skapelser; de små ridande skulpturerna vid trappräckenas nedre ändar.

Vävnader av Elsa Gullberg (1886–1984) pryder trappuppgångarna här. Dessa hängde före ombyggnaden på 1970-talet i Stora salen, och flyttades av bland annat akustiska skäl.

Nils Olsson (1892–1973) och Robert Nilsson (1894–1980) utförde alla stuckreliefer i tak och på pelare samt tonsättarporträtten i stuckatur ovanför dörrarna in till Stora salens parkettnivå: på parkett vänster sida syns Palestrina, Bach, Händel, Haydn, Mozart och Beethoven. På parkett höger sida finns Schubert, Schumann, Wagner, Bruckner, Brahms och Franck. Varje porträtt är försett med ett notcitat.

Berättande intarsior

Från parkettnivån leder trappor upp till den lite elegantare miljön på första balkong. Här syns Ewald Dahlskogs utsökta intarsiaarbeten på de sammanlagt nio dörrparen till Stora salen. Varje dörr visar instrumenthistoria från världens alla hörn, med lekfulla och fantasirika detaljer. Dahlskog målade även överstyckena vid första balkongs promenoar, alltså den korridor som förbinder foajéutrymmena med serveringar på respektive sida. 

Samarbetet mellan Einar Forseth och Elsa Gullbergs vävkammare resulterade i textilier som fanns på många håll i Konserthuset. Inne i Stora salen hängde vävnader från balkongerna och i foajéerna fanns draperier och mattor. De flesta har nötts ut av tidens tand och av vissa finns endast fragment bevarade.

Dansande taburetter

Med stöd av stiftelser som Jacob Wallenbergs stiftelse och Prins Carl Gustafs stiftelse, initierat av Åke Livstedt, har nya textilier tagits fram på andra håll i huset. Textilkonstnären Kajsa Melanton (1920–2012) skapade, med inspiration från mönstret i de tidigare mattorna, nya gångmattor i foajéerna kring första balkong.

Mattan i Erling Persson-rummet (tidigare Gustav V:s salong), ett separat foajérum, är också Kajsa Melantons skapelse, liksom draperierna i parkettpromenoaren våningen under, döpta till Dansande taburetter. 

Glasarmaturer och speglar formgavs av Simon Gate (1883–1945) och Edward Hald (1883–1980) vid Orrefors glasbruk. Några av armatuerna är svagt blåtonade för att ge ett dagsljusliknande sken.

Carl Malmsten – varsågod och sitt

När Ivar Tengbom skapade Konserthuset i mitten av 1920-talet knöt han som vi märkt till sig tidens främsta konstnärer och formgivare. Möblerna till publikfoajéerna ritades av möbelarkitekten Carl Malmsten (1888–1972) och det är dessa originalmöbler – stolar, bord och bänkar – som än i dag används av Konserthusets besökare.

Stora foajén längst ned i Konserthuset har i dag modernare möbler, men i de flesta övriga foajéer hittar man Carl Malmsten. Under 2018 genomfördes en omfattande renovering för att återställa Carl Malmsten-möblerna så nära ursprunget som möjligt. Möbelkonservatorer, dekormålare, möbelsnickare, tapetserare, sadelmakare och glasmästare gjorde ett gediget arbete: en del ”felaktigheter” som uppstått under årens lopp – lagningar, renoveringar med plastm aterial och liknande – justerades och möblerna är efter restaureringen i originalskick.

Konserthusets besökare njuter av och brukar ett kulturarv på plats mitt i en offentlig miljö.