Den franske tonsättaren Maurice Ravel (1875–1937) hyllade det musikaliska hantverket. Han var själv ytterst elegant, något av en parisisk dandy. Pappan kom ursprungligen från Schweiz och mamman från Baskien, något som Ravel genom livet alltid återkom till och värderade högt. I hans musik finns därför vid sidan av franska och impressionistiska drag ofta spanska influenser.

Le tombeau de Couperin är musikaliska bilder, varma och inlevelsefulla, av vänner som föll offer under första världskriget. Förebilden är en sedvänja från 1600- och 1700-talen då man ibland skrev musik till minnet av en avliden person och kallade det tombeau, som egentligen betyder grav eller gravsten.

Ravel tog gärna intryck av andra, samtidigt som hans musik är mycket personlig. Under en av sina turnéer i USA hörde han musik av George Gershwin, vilket helt tydligt har satt sina spår i pianokonserten där Gershwins jazziga ande svävar in och färgar Ravels musik. Här möter vi den franske pianisten Bertrand Chamayou, som inte bara hyllats för sin teknik utan också för sin fantasi och originalitet. Flera av hans cd har prisbelönats – bland annat hans kompletta inspelningar av Ravels pianomusik – och han debuterade här med Kungliga Filharmonikerna.

Pavane för en död prinsessa är ett av Ravels vackraste stycken, tillägnad furstinnan de Polignac, stormrik arvtagerska efter symaskinskungen Isaac Merritt Singer. Det sägs att Ravel valde namnet på sin Pavane bara för att orden låg så bra i munnen på franska: Pavane pour une infante defunté.

I Menuet Antique är det som om två sidor av personen Ravel möts: den unga och lekfullt sökande och den mogna konstnären. Ravel skrev originalet för piano redan som tjugoåring, och återvände till det trettio år senare och gjorde en version för orkester.

Chefdirigent Sakari Oramo leder Kungliga Filharmonikerna och konserten var en del av ett pågående inspelningsprojekt av Ravels orkestermusik, för utgivning på skivbolaget BIS.