7 stråkar och en flygel

När Dvorák på några dagar i januari 1887 skrev Terzetto, var det en sorts vänskapsmusik skriven åt honom själv – viola – och två kära vänner på violin: Josef Kruis var en kemistudent som hyrde rum hos familjen Dvorák och den andra, Jan Pelikán, hans violinlärare och professionell musiker. Det första offentliga framförandet i mars 1887 skedde dock med tre andra musiker. 

Ludvig Normans stora, över halvtimmeslånga Stråkkvintett c-moll tillkom sju år tidigare, 1880, och är tillägnad tidens store violinfantom Joseph Joachim, för vilken till exempel Brahms skrev sin violinkonsert. I ett brev till kollegan Edvard Grieg kallade Norman musiken ”ett tendensstycke som slutar i förtvivlan – liksom hela mitt liv”. Ja, det var en svår tid och privatlivet var i gungning. Starka känslor präglar musiken. Överraskande nog verkar det som att denna stråkkvintett aldrig tidigare har framförts i Konserthuset. 

Edward Elgars Pianokvintett a-moll är av ett något senare datum, komponerad vid första världskrigets slut 1918, och för ovanlighets skull tillägnad en musikkritiker vid The Manchester Guardian: Ernest Newman, dåtidens kanske viktigaste brittiske kritiker, som även skrivit en bok om Elgar 1906. Det är storslagen musik med en speltid på strax under 40 minuter. Det är ett dramatisk och expansivt verk med ett stilla romantiskt skimmer i den lugnande mellansatsen.