Beethovens Eroica-symfoni

Beethoven och en ny tid

. Med sin laddade tredje symfoni markerade Beethoven en tydlig utveckling från Haydn och Mozarts arv till något nytt och djärvt. Det var den längsta symfoni man hade hört dittills, dubbelt så lång som hos hans föregångare, och den banade väg för exempelvis Schumanns, Brahms och Bruckners fortsatta arbete med att utveckla symfonin under 1800-talet.

Först var Symfoni nr 3 tänkt som hyllningsmusik till Napoleon, som Beethoven såg upp till som demokrat och antimonarkist. Men när Napoleon utnämnde sig till härskare ångrade han sig, och symfonin tillägnades i stället den musikälskande mecenaten Furst Lobkowitz. Titeln Eroica, den heroiska, ”till minne av en stor man”, är alltså vad som återstår Napoleon. Det är musik som spänner över ett stort känsloregister och utan tvekan en milstolpe i musikhistorien.

Kungliga Filharmonikerna leds av John Storgårds, som tills nyligen var chefdirigent för Helsingfors Stadsorkester väl och som prisas för sin förmåga att ingjuta energi i musiken. Han är även violinist. Diskografin är stor och han har uppmärksammats för tolkningar av såväl Sibelius som Nielsen på senare tid. Storgårds är numera bland annat förste gästdirigent hos BBC Philharmonic Orchestra och hos National Arts Centre-orkestern i Ottawa i Kanada.