Bach, Mozart, Haydn

Bach komponerade fyra orkestersviter, alla på sitt eget vis lika fantastiska. De består av en rad omväxlande snabba och långsamma danser som var på modet under barocken. Här får den pampiga fjärde och sista alldeles särskild laddning med den internationellt hyllade barockexperten Ton Koopman på dirigentpulten.

Joseph Haydns tolv sista symfonier kallas populärt för Londonsymfonierna. Haydn hade äntligen slutat sin anställning hos Furst Esterházy och kunde göra som han ville. När han fick en förfrågan om tolv symfonier från Johann Peter Salomon, tyskättad violinist och impressario med egen orkester i London, tackade han inte nej för arvodet var väl tilltaget. Haydn blommade upp och symfonierna utgör något av wienklassicismens höjdpunkt.

Ytterligare ett wienklassiskt mästerverk får vi med Mozarts nittonde pianokonsert där schweiziske Francesco Piemontesi är pianosolist. Mozart framförde konserten 1790 vid en konsertakademi i samband med kröningen av kejsar Leopold II. Den kallas därför ibland för ”den andra kröningskonserten” vid sidan av konserten nr 26, som han för övrigt också framförde vid samma tillfälle. Under alla omständigheter är hans nittonde pianokonsert ett under av melodisk fantasi, drömsk lyrik och glädjefylld virtuositet.