Pogostkina spelar Mozart

I sin femte och sista violinkonsert tar Mozart ut svängarna på ett annat sätt än tidigare. I sin berömda Mozartbiografi skrev Alfred Einstein om de sena violinkonserterna: ”Plötsligt finns det ett nytt djup och en ny rikedom i Mozarts hela tonspråk”. Just den sista konserten kallas ofta ”den turkiska”, eftersom Mozart i sista satsen lagt in ett tidstypiskt turkiskt avsnitt i a-moll. Som solist hör vi exceptionella Alina Pogostkina, som 2005 vann den prestigeladdade Sibeliustävlingen.

Inledningsvis musik av den svenska tonsättaren Katarina Leyman (född 1963), vars musikaliska idéer väcks ofta av naturfenomen, som fiskars rörelser i stim, dna-kedjor, vattenmolekyler, moln, vulkanisk verksamhet med mera. I Solar flares är det solens febrila aktivitet som satt hennes fantasi i rörelse. ”Jag har låtit mig inspireras av företeelser som solfläckar, facklor och solvinden som sträcker sig långt ut i universum och kanske framför allt av solutbrott, solar flares, som lånat stycket dess titel. Det kan vara våldsamma jetstrålar eller mindre och snabba utbrott och ibland bildas de mest fantastiska välvda bågar påminnande om stora handtag.”

Kungliga Filharmonikernas chefdirigent Sakari Oramo har en särskild passion för Edward Elgars musik. Tillsammans har man även spelat in två uppmärksammade cd med musik av den engelske tonsättaren, känd för sin Pomp and Circumstance March som varje år avslutar de berömda promenadkonserterna – Proms – i Royal Albert Hall i London. Anslaget känns igen också i det nobla temat som inleder hans första symfoni, som framförs här. ”Avsikten är att det ska kännas enkelt, ädelt och upphöjt, som ett övertygande idealistiskt kall, inte av tvång eller på kommando, utan något som står över vardagens leda”.