Tonsättarweekend – Smärta och dröm

Tommie Haglund är en av Skandinaviens mest särpräglade och visionära tonsättare. Att höra hans musik är som att befinna sig i ett sällsamt klangligt kosmos där mörkret är högst närvarande, men också ett livgivande okuvligt ljus. Tommie Haglund får allt större uppmärksamhet både här hemma i Sverige och internationellt. Han tilldelades 2014 ett av de finaste priser en nordisk tonsättare kan få, Kungliga musikaliska akademiens stora Christ Johnsonpris, med motiveringen: ”Med befriande allvar och personligt tilltal bjuder Tommie Haglund in lyssnaren till sitt poetiska universum.” Nu står han i centrum för Konserthuset Stockholms Tonsättarweekend 2019.

Vid den här invigningskonserten uruppförs Kungliga Filharmonikernas beställningsverk, en nykomponerad symfoni. Tommie Haglund säger bland annat så här om musiken: ”Swedenborg talar om att den egentliga oskuldsfullheten inte finns någon annanstans än i vishet. Att människan är visare ju mer oskuldsfull hon är. Vi lever i tider då oskuldsfullhet närmast kan ses som ett skämt. Det säger en del om vår tid och behovet av tillgång till ett inre tillstånd som kan stå emot alla hot. Min symfoni är ett försök att beskriva mina känslor omkring detta. Så gott jag förmår. Jag har försökt att väva in både diaboliska, smärtfyllda och drömskt genomlysta tillstånd. Som livet självt.”

Konserten inleds med Serenata per Diotima som komponerades för 10-årsfirandet av stråkorkestern vid Kulturskolan i Halmstad. Stycket reviderades inför ett framförande på Luzerne Music Centre i USA, delstaten New York, där Haglund var gästtonsättare sommaren 2014. Året före verkets tillkomst hade Tommie Haglunds första barnbarn fötts, och han har berättat om hur blicken in i den lilla flickans ögon återklingar i musiken. I Platons dialog Gästabudet där kärlekens väsen avhandlades var Diotima prästinnan.

Långsamheten är en påtaglig storhet i Haglunds musik. Hymnen an die Nacht, Hymner till natten, är ett symfoniskt poem för violin och orkester som sakta växer fram i den sömnlösa natten. Här finns vilan, men också smärtan.

Tommie Haglund studerade komposition för Sven-Eric Johanson, och sökte sig privat till Frederick Delius amanuens Eric Fenby, professor i komposition vid Royal Academy of Music i London. Som vi kan höra i Intermezzo ur operan Fennimore och Gerda finns ett visst släktskap mellan Delius drömska och sensuella musik och Haglunds personligt känsliga visioner.

Halmstad är Tommie Haglunds uppväxtstad och där är han fortfarande verksam. Han tilldelades 2017 också Halmstads kommuns hedersbevisning. La rosa profunda – Den oändliga rosen är en beställning från staden till 700-årsjubileet 2007.

Konserten direktsänds av Sveriges Radio P2.