Ax spelar Mozart

Emanuel Ax spelar denna vecka både med Kungliga Filharmonikerna och gör en solorecital på söndagen. Han är en av världens allra främsta pianister och framträder regelbundet med de mest framstående orkestrarna och dirigenterna både i USA, i Europa och Asien. Han är känd för sin enastående bredd i både uttryck och repertoar.  Förutom de kända klassiska konserterna spelar han även ny musik, som när han 2017 besökte Konserthuset Stockholm under den årliga tonsättarfestivalen och var solist i H K Grubers Pianokonsert.

Nu möter vi honom i Mozarts lika stilfulla som livfulla pianokonsert nr 17. En känd anekdot är att Mozart hade en tam stare som han lärde att sjunga temat i sista satsen, som i konserten växer ut till en grandios variationssats där den sista variationen kan liknas vid en euforisk operafinal.   

Dirigerar gör Franz Welser-Möst som 2018 erhöll Kungliga Filharmonikernas hederstitel Eric Ericson Honorary Chair, och sedan 2020 leder orkestern under två veckor varje säsong. Det är ett samarbete som följer på den gemenskap som uppstod mellan orkester och dirigent vid de första konserterna tillsammans, och som fördjupats genom åren.

Frukten av det nära samarbetet får vi uppleva i Schuberts stora C-dursymfoni. Första satsen inleds med ett solo för horn – instrumentet som är själva sinnebilden för den romantiska eran och som ger ton åt den lantliga natur i trakterna kring Wien där Schubert hämtade kraft och inspiration. Själv fick han aldrig höra symfonin spelas inför publik. När Robert Schumann upptäckte verket och lyfte fram det i ljuset var Schubert död sedan tio år.