Ein deutsches Requiem

Johannes Brahms sammanställde bibeltexter efter eget huvud till Ein deutsches Requiem, och avvek från innehållet i den traditionella romersk-katolska dödsmässan. Brahms rekviem hör också till de verk i genren som framför allt kommit att bli ett konsertverk. Ein deutsches Requiem är inte en mässa för de döda utan för de levande. Musiken framförs här i en version för kör, solister, två pianon och pukor. 

Inledningvis hör vi musik av svenske Ludvig Norman, samtida med Brahms. Norman var en av sin tids starkaste musikpersonligheter. Från slutet av 1870-talet, då det här verket skrevs (tio år efter Brahms rekviem), ägnade han sig helt åt att komponera. Jordens oro viker är inte ett rekviem, men det är musik som behandlar döden, och som precis som i fallet med Brahms gör det i en anda av ljus och förtröstan. Den tematiken gör att såväl Brahms som Norman kanske kan få oss att lyfta blicken också i egna orostider.