Brittisk kammarmusik

Musiker ur Kungliga Filharmonikerna och pianisten Martin Sturfält presenterar här ett program helt ägnat brittisk musik från olika epoker. Den tidiga barockens Henry Purcell (1659–95) skrev en lång rad ”Fantazias”. Man känner inte till kontexten, men det är troligt att Purcell skrev dem för sin egen skull och aldrig fick höra musiken spelad. Det är vacker, finurlig och intrikat musik och här hör vi några trestämmiga fantasior.

Från det äldsta exemplet till det allra yngsta: Cheryl Frances-Hoad (född 1980) skrev Memoria som en hyllning till den framstående oboisten och cellisten Sidney ”Jock” Sutcliffe (1918–2001), som även var Frances-Hoads mentor i cellospel. Det är musik inspirerad av Johann Sebastian Bachs Cellosvit nr 2 i d-moll och verket består av två satser med stark lyskraft, ett preludium och en fuga. Just inspirationskällan Bach är inte uppenbar, förrän alldeles vid slutet.  

Frank Bridge (1879–1941) är nog tyvärr mer känd som Benjamin Brittens lärare än som en briljant tonsättare i egen rätt – och en av de tonsättare som bidrog till att stärka den brittiska musikens identitet under 1900-talet. Pianotrion i c-moll skrevs för en tävling där just renässansens och barockens ”fantasi” var temat – med referens till exempelvis Purcells gärning. Bridge vann tävlingen med detta verk, skrivet i flott, senromantisk stil.

Edward Elgar (1857–1934) skrev pianokvintetten i a-moll i sin stuga i Sussex, där han vid det laget återfunnit inspiration efter en längre tids sjuklighet. Året var 1918 – orostider, men första världskriget var äntligen på väg mot sitt slut. Det sägs att tre träd i området inspirerat till musiken i den inledande satsen, suggestiv musik som tonsättaren själv kallade ”spöklik”. Den andra satsen har stark emotionell laddning medan finalen tar mörkret ur inledningen för en färd mot ljus avslutning.