Symfoni i fickformat

Kroatiska Dora Pejacevic (1885–1923) skrev sin första pianotrio 1902, och när den andra i C-dur kom till åtta år senare hade hon utvecklats från ung och lovande till en mogen tonsättare. Det handlar om senromantisk, lyrisk musik med ett brett spektrum av stämningar och känslor.

Går det att förpacka en symfoni av Sjostakovitj till behändigt fickformat? Det är vad Viktor Derevianko gjort med den femtonde symfonin från 1971 – Sjostakovitjs egenartade sista symfoni, som bland annat citerar Rossinis Wilhelm Tell och ”ödesmotivet” ur Wagners Nibelungens ring (tonsättaren komponerade under en sjukhusvistelse, han hade inte många år kvar).

Kraften och den klangliga tätheten hos en orkester går inte att översätta till liten ensemble, men den emotionella essensen kan utvinnas, och med de få instrumenten artikuleras musiken på ett sätt som sätter vissa avsnitt i ny belysning. Violinisten Seohee Min, 2:a konsertmästare i Kungliga Filharmonikerna, leder en ensemble som i övrigt består av cello, piano och tre slagverkare.