Stravinsky och Bartók

Brett Deans Amphitheatre är en dramatisk scen för stor orkester. Antikens och romarrikets amfiteatrar fanns i alla former och storlekar; magnifika och påkostade i större städer, enkla och blygsamma i mindre städer. De var en spegling av människorna och samhällena som byggde dem. Där kunde folket stilla hungern efter berättelser och skådespel. Detta har varit inspiration till Deans dramatiska musik. Den australiske tonsättaren var 2011 föremål för tonsättarfestivalen i Konserthuset.

I Béla Bartóks Konsert för orkester har folkmusikaliska influenser en central roll, och även om Bartók ofta vände sig till folkmusikens källor, så kanske det också speglade en hemlängtan: han skrev musiken i exil. Hans älskade Ungern hade lierat sig med det nazistiska Tyskland, och antifascisten Bartók såg ingen annan utväg än att emigrera till USA. Han hade svårt att acklimatisera sig, och han hade börjat få känningar av det som senare skulle diagnostiseras som leukemi. I detta mörker dök det 1943 upp en prestigefylld beställning: dirigenten Sergej Kussevitskij önskade ett orkesterverk till sin Boston Symphony Orchestra.

Även Stravinsky komponerade sin Symfoni i tre satser i USA under andra världskriget. Symfonin består till vissa delar av musik han lånat av sig själv – projekt som av olika anledningar inte blivit slutförda, däribland filmmusik. Symfoni i tre satser är musik i nyklassisk stil och förebådar till exempel operan Rucklarens väg. Samtidigt kan de accentuerade rytmerna också föra tankarna till tidigare verk, som Våroffer.

Orkestern leds av Alan Gilbert, Kungliga Filharmonikernas hedersdirigent. Han är numera chefdirigent för NDR Elbphilharmonie Orchester i Hamburg samt musikchef vid Kungliga Operan i Stockholm.