Sök på konserthuset.se

Tobias Broström

Han inspireras av musik från praktiskt taget alla genrer, men en fascination för det rytmiska har alltid ingått i den tidigare slagverkarens musikaliska DNA. Det är dags för en ny spännande Tonsättarweekend, denna gång med Skånebaserade Tobias Broström.

Tobias Broström är en tonsättare som spelas flitigt inte bara i Sverige utan också internationellt, men Kungliga Filharmonikerna har tidigare bara framfört två av hans verk: cellokonserten och orkesterverket Transit Underground. Det blir ändring på det nu, för i månadsskiftet mars/april 2023 står Broström i centrum för Tonsättarweekend.

En händelse som liknar en tanke är att han blir den tredje festivaltonsättaren i rad som är baserad i södra Sverige: Tommie Haglund (2019) bor i Halmstad, Benjamin Staern (2022) i Malmö – och Tobias Broström bor i Svedala. Det återspeglar inte minst att en rad profilerade orkestertonsättare trätt fram kring Musikhögskolan i Malmö.

Lyssna ringde upp Tobias Broström.
– Det är så dålig mobiltäckning här, kan vi ta det på whatsapp? undrar han. Det kan verka som om han befinner sig långt ute i vildmarken men i själva verket handlar det alltså om en kommun strax utanför Malmö, i flackt landskap. Ja, lantligt, en liten kyrkby omgiven av rapsfält. Musikaliskt skulle nog inte många beskriva hans musik som traditionellt ”naturlyrisk”; det är musik förankrad i vår tid, som nog andas mer stad än land, med många vitt skilda inspirationskällor, inte bara från klassisk musiktradition.

– Lika varmt om mitt hjärta finns ren riffrock och heavy metal, hiphop, funk och mycket annat, förklarar han. Jag hittar musik som jag tycker om i många genrer. Snart är vi inne i ett samtal om skapande och de senaste verken. Till exempel Symfoni nr 1 som nyligen uruppförts av Göteborgs Symfoniker. Dagens Nyheters kritiker var golvad och talade om ”en magnifik skönhetsupplevelse” och ”en verkligt stor symfoni”. Denna färska symfoni framförs nu också under Tonsättarweekend.

– Symfonin har undertiteln Albedo, berättar Broström, och är den andra delen av en trilogi som inleddes med Nigredo för två trumpeter och orkester. Den tredje och sista delen är det nya verk han skriver för Kungliga Filharmonikerna att uruppföra vid festivalen, och som han ”till 95 procent” är klar med. Titeln på det verket blir Rubedo, därmed fullbordas trilogin. Nigredo–Albedo–Rubedo.

Vad handlar det om?
Tobias Broström förklarar:
– Titlar är viktiga för mig, och i det här fallet kommer inspirationen från de olika faserna inom alkemin, och det är samtidigt begrepp som används i den jungianska individuationsprocessen. Nigredo är den svarta fasen, Albedo den vita och Rubedo den röda. För mig är den här trilogin som reflektioner över mitt eget liv.

De tre verken speglar hur han på ett personligt plan gick igenom en del svårigheter. Kanske var det någon sorts 40-årskris, tillägger han. Rubedo är den framgångsrika slutfasen för alkemister, och för Carl Jung kulmen på individuationsprocessen: här når individen självinsikt – efter den själsligt svarta fasen och den renande vita.

Tobias Broström är utbildad slagverkare. Det var där det började. Men var det slagverkare han skulle bli när han studerade vid Musikhögskolan i Malmö? Både ja och nej, tycks det.

– Att komponera var hela tiden målet, det var ”The Grand Plan”. Men jag ville också ha erfarenhet som musiker; jag ville spela i orkester, jag ville spela kammarmusik. Allt det här går tillbaka till när jag var i 12- eller 13-årsåldern: siktet var inställt på att en dag komponera egen musik.

– Jag hade en fantastisk slagverkslärare i Lennart Gruvstedt, som för mig spelade upp allt underligt jag komponerade på den tiden. Det var enormt lärorikt. Slagverkare som blir tonsättare… Steve Reich är förstås ett välkänt exempel, men det är kanske vanligare att tonsättare har till exempel piano som huvudinstrument?
– Det är nog inte så ovanligt med slagverkare inom nutida musik, men säkert mer sällsynt bland tonsättare som skriver för orkester.

Det äldsta verket i Tonsättarweekend är just en förening av de här båda rollerna, slagverkskonserten Arena från 2004, som var hans genombrottsverk. Broström skrev verket för sin vän och studiekamrat, slagverkaren Johan Bridger.
– Jag minns hur hisnande det var när jag första gången hörde det verket… vilken otrolig känsla att höra musiken spelas av en hel orkester. Jag kan fortfarande bli varm i bröstet när jag tänker på det. Nuförtiden är det som jag föreställt mig vid första repetitionen.

Det låter som att något samtidigt går förlorat här: med erfarenheter och större kunskaper suddas en viss naivitet ut?
– Ja, det kan du ha rätt i. Men jag försöker ändå överraska mig själv. Och det är fortfarande magiskt att få höra resultatet.

Är du säker på vart du vill när du påbörjar ett nytt stycke?
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag kan också drabbas av känslan av att jag ingenting kan. Varför skriva musik? Sen är det ändå så att det är något jag behärskar, och jag vill inget hellre än att syssla med det här.

– Jag arbetar intuitivt, jag gör inget schema över musikens förlopp när jag komponerar, men i efterhand går jag igenom allt mycket noga. Jag är pedant: på första repetitionsdagen ska ingenting vara oklart. Jag är då medveten om varje ton, men jag vill också själv vara lyssnaren som bara älskar musik.

Påverkar bakgrunden som slagverkare ditt sätt att komponera?
– Troligen. Jag har alltid dragits till det rytmiska, det ingår i mitt musikaliska DNA. Men sett till vad jag inspireras av finns det absolut inga genregränser.

Festivalen innehåller inte mindre än tre solokonserter, för vid sidan av slagverkskonserten kommer vi också att få höra en violinkonsert och en trumpetkonsert. Är det en form som passar dig?

– Det går inte att samarbeta med ett kollektiv, som en hel orkester. Men med solokonserter kan man arbeta nära solisten. Det har jag gjort med Johan Bridger, med Karen Gomyo i violinkonserten och med Håkan Hardenberger i trumpetkonserten. Jag tycker att det är inspirerande att få göra det när tonsättaryrket annars är ensamt.

Vi kommer att få höra kammarmusik vid två konserter, och orkestermusik vid tre konserter, bland annat med gästande Helsingborgs Symfoniorkester från din hemstad. Just den skickliga hanteringen av en stor orkester utmärker ditt komponerande. När du började studera komposition i Malmö hade du en orkestervirtuos som lärare, Rolf Martinsson.

– Ja, han betydde mycket för hantverkskunnandet, men det gjorde också Björn-Tryggve Johansson som jag hade i kontrapunkt. Det var en perfekt kombination. Sen mot slutet av mina studier kom Luca Francesconi dit som ny kompositionsprofessor.

En helt annan typ och annan ingång till skapandet?
– Verkligen! Med Francesconi kom den kontinentala modernismen in. Han var elev till Luciano Berio och Karlheinz Stockhausen. Det gav ett mer intellektuellt och filosofiskt förhållningssätt till skapandet. Den hantverksmässiga grunden och den fortsättningen var idealisk, tycker jag.

Idealisk är också hans arbetsmiljö. Tidigare arbetade han i en studio i Malmö, men sedan familjen flyttade till huset i Svedala har han en sorts kompositionsstuga på tomten. Inte så enslig och spartansk som den Gustav Mahler återvände till om somrarna, men en egen vrå som ger arbetsro.
– Det är egentligen ett gästhus med sovrum och en bastu med en spa-del. I det gästhuset har jag numera min studio. När jag tittar ut genom fönstret ser jag åkrar.

— Tony Lundman

Möt Tobias Broström i årets tonsättarweekend 29 mars–2 april 2023.