Claude Debussys Förspel till en fauns eftermiddag är inspirerat av en dikt av den franske symbolistpoeten Stéphane Mallarmé. I den drömlika dikten befinner sig en faun – ett naturväsen ur antikens mytologi – i gränslandet mellan verklighet, minne och fantasi. Debussy beskrev själv musiken som en fri illustration av dikten, där faunens begär och drömmar passerar revy i eftermiddagens hetta.

Det berömda inledande flöjtsolot för oss in i denna sinnliga värld. Dess svävande och svårfångade melodi återkommer och förändras genom verket, samtidigt som orkesterns färger ständigt skiftar. Musiken följer inte ett traditionellt symfoniskt förlopp utan utvecklas som en följd av vågor, stegringar och avspänningar, med en starkt laddad höjdpunkt innan den gradvis sjunker tillbaka mot stillheten.

Förspel till en fauns eftermiddag uruppfördes 1894 och kom att få stor betydelse för den moderna musiken. Debussys sätt att behandla klang, harmonik och musikalisk form öppnade nya möjligheter – här tycks musiken lika mycket handla om färg, ljus och rörelse som om melodier och teman.