Vivaldis Årstiderna

Antonio Vivaldi var en känd profil i 1700-talets Venedig. Uppväxten hade varit kärv och trots omvittnad talang verkade musikerbanan osäker. Prästyrket däremot erbjöd många möjligheter och efter flera års utbildning prästvigdes han 1703. På grund av sin kraftigt röda hårfärg kom han att kallas han för il prete rosso, den röde prästen.

Livet som präst blev emellertid inte långvarigt. Musiken tog överhanden. I De fyra årstiderna levandegör Vivaldi drömmen om det lantliga livet. Varje del är en årstid som beskrivs i musiken. I Våren bildar tre violiner en liten fågelkör som dämpas till viskningar av en lätt bris. Hetsiga violiner målar upp ett stort oväder som drar förbi. Sommaren dallrar av värmen och flugorna surrar kring både folk och fä. Vivaldi var förtjust i fåglar och här återfinns både göken och steglitsan. 

Hösten är jakten och vinskördarnas tid. I partituret har Vivaldi skrivit L’Ubriaco, den druckne, träffande illustrerad med utsvävande löpningar i violinsolot och ett och annat ”felsteg”. Vintern är de isande vindarnas tid i Venedig. Vi hör hur de virvlar över tomma torg och river upp vågor i bukten. Men Vivaldi hade också ett gott öga till vintern som han gestaltar med en alldeles unik musikalisk skönhet.

Vivaldis Årstiderna blev en omedelbar framgång och har fascinerat lyssnare och inspirerat andra tonsättare sedan de komponerades 1723. Vid den här konserten hör vi den danske tonsättaren Karl Aage Rasmussen ömsinta bearbetning och dessutom två orkesterkonserter och en uvertyr.