Dröm och bekännelse

Var beredd: det här är ett program som rör sig mellan känslomässiga extremer. Det hela inleds försiktigt och melankolisk – sorgen kan vara vacker – och avslutas med de emotionella urladdningar som uppstår när den stora orkesterns tretton hammarslag ljuder genom historia, och genom märg och ben. Det är musik som skakar om.

Däremellan helt annan musik av Felix Mendelssohn-Bartholdy. Hans första pianokonsert är ett musikaliskt fyrverkeri med svindlande snabba löpningar över hela pianots register. Vid den här konserten avfyras raketerna av den hyllade brittiska pianisten Isata Kanneh-Mason.

Mendelssohn-Bartholdy var bara sjutton år när han skrev sin underbara uvertyr till En midsommarnattsdröm. Den räknas ändå som ett av hans första mogna mästerverk, och den unge tonsättaren lyckas gestalta hela det känsloregister som Shakespeare visar upp i sin allmänmänskliga komedi.

Känslor, ja. Inledande Within Her Arms komponerade brittiska Anna Clyne 2009, till minne av sin mor. Musiken för stråkensemble ljuder av en ömsinthet och värme som för tankarna till renässansens John Downland. 

Avslutande The Confession of Isobel Gowdie – Isobel Gowdies bekännelse – komponerades 1990 av den skotske tonsättaren James MacMillan, som i höst är aktuell i Tonsättarfestivalen. Chefdirigent Ryan Bancroft har vittnat om vilken omvälvande upplevelse det var när han som tonåring hörde det oerhört kraftfulla verket för första gången.

Den unga kvinnan Isobel Gowdie brändes i tjära på bål under de skotska häxprocesserna på 1600-talet. ”I det här verkets namn ber jag om förlåtelse för det skotska folket och erbjuder Isobel Gowdie den nåd och mänsklighet som nekades henne under hennes sista dagar”, skriver MacMillan. Till minne av henne komponerade han en oförglömlig och drabbande ”dödsmässa” för orkester.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft