Herbert Blomstedt 1927–2026
Dirigenten Herbert Blomstedt är död, och en epok har gått i graven – för en hel musikvärld och för Kungliga Filharmonikerna. Han dog i sitt hem i Göteborg den 4 november 2026. Han blev 99 år.
När Herbert Blomstedt dirigerade Kungliga Filharmonikerna i Bruckners nionde symfoni den 20 och 22 november 2025, var det hans 224:e och 225:e konserter med orkestern. Genom decennierna framträdde han vid ytterligare ett tiotal tillfällen i Konserthuset med andra orkestrar och konstellationer, däribland Staatskapelle Dresden, Sveriges Radios Symfoniorkester och Danmarks Radios Symfoniorkester.
Under senare tid försämrades Herbert Blomstedts hälsa. Efter framgångsrika konserter med bland annat Berlinfilharmonikerna i Bruckners sjunde symfoni under april månad 2026, var hans tillstånd sämre när han skulle dirigera Mahlers nionde symfoni med San Francisco Symphony. En ersättare, David Robertson, fick kallas in. Ytterligare engagemang under våren 2026 ställdes in efter hand. Även planerade konserter under säsongen 2026/2027 fick ställas in.
Herbert Blomstedt hade i flera decennier Luzern och Schweiz som sin fasta punkt, men flyttade på senare år hem till Sverige och var bosatt i Göteborg. Han hade också ett sommarhus i Bengtstorp i Nora kommun, där familjen tillbringade somrarna i över ett halvsekel.
Kungliga Filharmonikerna var en del av den unge Herbert Blomstedts genombrott. Den 3 februari 1954 debuterade han offentligt med orkestern, som på den tiden hette Konsertföreningens orkester. Och två år tidigare, den 13 augusti 1952, hade han gjort en sorts smygdebut i Konserthuset – med en radiosänd orkesterkonsert utan publik.
Att han redan vid den tiden och i mycket unga år framstod som ett sensationellt löfte speglas av tidningsbevakningen vid debuten 1954. Konserten resulterade i sju recensioner och två musikkrönikor, publicerade i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Stockholms-Tidningen, Svenska Morgonbladet, Morgon-Tidningen, Aftontidningen, Aftonbladet, Expressen och Arbetaren.
Moses Pergament skrev profetiskt i Aftonbladet. ”Onsdagen den 3 februari 1954 var en dag som – om inte alla tecken spår fel – kommer att antecknas i det svenska musiklivets annualer.” Här föddes en svensk dirigent med sällsynta gåvor, menade Pergament. ”Hans namn, Herbert Blomstedt, behöver man knappast lägga på minnet – det ristar sig nog in ändå, skulle jag tro.”
Lennart Swahn (ja, han var kulturjournalist och musikkritiker på den tiden, detta var långt före tv-program som Gäster med gester och Razzel) talade om ”onsdagsundret” i sin krönika i Arbetaren: ”Si, en dirigent blev oss född... Det är faktiskt inte omotiverat att göra en liten oskyldig travesti på biblisk prosa när det gäller Herbert Blomstedt. Han behövde nämligen inte göra många svängar med sin debuterande taktpinne i onsdags förrän vi var på det klara med att det var något alldeles ovanligt musikaliskt i görningen. En sensation, varken mer eller mindre!”, slog Lennart Swahn fast.
Det var en debut som gav mersmak, och redan säsongen därpå dirigerade han Kungliga Filharmonikerna i sex konserter. Det var en flygande start på en närmast oöverträffat lång och framgångsrik karriär i musikvärlden.
Herbert Blomstedt föddes i Springfield, Massachusetts, USA, men familjen flyttade till Sverige när han var bara ett par år gammal. Familjen bodde också i Finland under några år. Han utbildade sig vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Uppsala universitet. Därefter studerade han dirigering vid Juilliard School of Music i New York, för bland andra Leonard Bernstein.
Blomstedt behärskade en mycket bred symfonisk repertoar och han gjorde betydande insatser för att sprida svensk och nordisk musik i världen. Inte minst Franz Berwald, Wilhelm Stenhammar och Carl Nielsen var tonsättare som han ofta dirigerade. Genom den långa karriären var han framför allt inriktad på den symfoniska repertoaren, och bara i liten utsträckning opera.
Hans första chedirigentbefattning var hos Norrköpings Symfoniorkester åren 1954–62. Därefter följde Oslo-Filharmonien 1962–68, Danmarks Radios Symfoniorkester 1967–77 och Sveriges Radios Symfoniorkester 1977–82. Han var chefdirigent för Dresdner Staatskapelle 1975–85 och för San Francisco Symphony 1985–95. De två sista uppdragen som chefdirigent var för Nordtyska radions symfoniorkester i Hamburg 1996–98, och slutligen för Gewandhausorkestern i Leipzig 1998–2005 – där han utsågs till hedersdirigent, och senare även till hedersmedborgare i staden.
Han utsågs för övrigt även till hedersdirigent hos Danska Radions Symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker, Bamberger Symphoniker, Oslo-Filharmonien och Norrköpings Symfoniorkester.
Hans diskografi är enorm och omfattar flera hundra album och utgåvor. Enbart hans inspelningar hos skivbolaget Decca finns i en box om 33 cd. Han spelade gärna in kompletta symfonicykler snarare än enstaka verk. Fokus låg på tysk-österrikisk romantik – däribland hyllade inspelningar av Beethoven och Schubert med Staatskapelle Dresden, samt inspelningar av Bruckner och Hindemith med bland annat Leipzig Gewandhausorkester. Hans tolkningar av Carl Nielsens symfonier med San Francisco Symphony Orchestra anses stilbildande, och med samma orkester spelade han till exempel även in symfonier av Franz Berwald i vad som betraktas som referensinspelningar.
Herbert Blomstedt var Sveriges internationellt mest framgångsrika och kända dirigent – någonsin. Som gästdirigent arbetade Herbert Blomstedt in i det sista med alla de främsta orkestrarna i världen, däribland Berlinerfilharmonikerna, Concertgebouworkestern i Amsterdam, Chicago Symphony Orchestra och New York Philharmonic. Även sedan han fyllt 90 år var han en av världens mest aktiva och eftertraktade dirigenter.
Herbert Blomstedt var aldrig chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna, men vid mitten av 1960-talet – i synnerhet åren mellan chefdirigenterna Hans Schmidt-Isserstedt och Antal Dorati – fungerade Blomstedt i praktiken som inofficiell chefdirigent. Enbart under 1960-talet ledde han orkestern vid 145 tillfällen.
Den långa relationen med Kungliga Filharmonikerna visas också av att Blomstedt är ensam om att ha dirigerat orkestern under dess tre olika namn: Konsertföreningens orkester (1902–57), Stockholms Filharmoniska Orkester (1957–92) och Kungliga Filharmonikerna (sedan 1992).
Ännu i vår tid kunde Herbert Blomstedt kort och gott omnämna orkestern som ”konsertföreningen”, något som han sannolikt var ensam om. Samtidigt var det ett tydligt uttryck både för det långvariga samarbetet och för hur den gemensamma historien utgjorde ett levande minne. I samband med att Herbert Blomstedt fyllde 90 år hyllade Konserthuset och Kungliga Filharmonikerna honom genom att döpa om dirigentlogen till Blomstedt-logen.
Privat var Herbert Blomstedt bibliofil. Åren 2010 och 2011 donerade han huvuddelen av sin boksamling, cirka 400 hyllmeter, till Göteborgs universitetsbibliotek. Numera omfattar ”Herbert Blomstedt Collection” ännu mer: runt 500 hyllmeter. Efter hans bortgång lär den växa ytterligare. I samlingen finns bland annat musiklitteratur och musikalier, handskrifter och faksimilutgåvor av gamla handskrifter, samt skönlitteratur. Det finns också svensk, tysk och engelsk litteratur om konst, filosofi, religion, historia och kulturhistoria. I samlingen finns även personlig korrespondens.
Blomstedt invaldes 1965 som ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien. Han utnämndes 1999 till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet. År 2007 utsågs han till Riddare av Dannebrogorden. På Blomstedts 80-årsdag 2007 instiftade Kungl. Musikaliska Akademien Herbert Blomstedt-stipendiet om 50 000 kr, att utdelas vartannat år till en ung svensk dirigent. År 2012 mottog han Serafimermedaljen för sina insatser för svenskt musikliv. Han tilldelades Rolf Schockpriset 2014 och danska Léonie Sonnings musikpris år 2016.