Fallet Wilhelm Furtwängler
Wilhelm Furtwängler med sångare i Konserthuset. Från vänster: Sigurd Björling, Hjördis Schymberg, Wilhelm Furtwängler, Lisa Tunell och Gösta Bäckelin. Solisterna i Beethovens Symfoni nr 9 i december 1943.
Den store Wilhlem Furtwängler var nära att bli Konsertföreningens orkesters chefdirigent på 1920-talet. Bilden ovan är från logen i Konserthuset. Från vänster: Sigurd Björling, Hjördis Schymberg, Wilhelm Furtwängler, Lisa Tunell och Gösta Bäckelin. Detta var solisterna i Beethovens Symfoni nr 9 i december 1943.
Den tyske dirigenten Wilhelm Furtwängler (1886–1954) arbetade med de allra främsta orkesterna för sin tid: Wienfilharmonikerna, Gewandhausorkestern i Leipzig och Berlinfilharmonikerna. Hos Berlinarna blev han chefdirigent på livstid. Han dirigerade även vid New York Philharmonic (1925–27), Bayreuthfestspelen (1931 och 1936–37) samt Covent Garden (1937–38).
Furtwängler är intressant i flera avseenden i Konsertföreningens historia. Från debuten i Stockholm 1920, i Auditorium vid Norra Bantorget, där orkestern huserade innan Konserthuset stod klart 1926, återkom Furtwängler regelbundet till Konsertföreningen, fram till sina sista framträdanden med orkestern 1948. Inte sällan med musik av Beethoven eller Brahms på programmen.
Furtwängler dirigerade Konsertföreningens orkester vid hela nio konserter 1920. Året 1920 sticker onekligen ut i Furtwängler-statistiken. Och bakom kulisserna utspelade sig vid den här tiden stridigheter mellan styrelsen och dåvarande chefdirigenten Georg Schnéevoigt.
I mars 1920 hade man nämligen inlett förhandlingar med just Wilhelm Furtwängler om att engagera honom som ny chefdirigent för Konsertföreningens orkester. På våren året efter kulminerade spänningarna som uppstått ur detta och den 24 maj 1921, vid Konsertföreningens föreningsmöte, tvingades den gamla styrelsen avgå medan Schnéevoigt blev kvar som orkesterns chefdirigent.
Furtwängler återkom till Konsertföreningen 1921 (två konserter), 1925 (tre konserter), 1941 (en konsert), 1942 (fem konserter), 1943 (fyra konserter), 1947 (tre konserter) och slutligen 1948 (fyra konserter). Den sista konserten, den 19 november 1948, bjöd på Brahms Ein deutsches Requiem – liksom för övrigt Bruno Walters sista konsert med Konsertföreningens orkester två år senare.
I september 1950 var Furtwängler tillbaka i Konserthuset, men då tillsammans med gästspelade Wienfilharmonikerna, och man inledde den första av två konserter med Du gamla, du fria.