De mesta dirigenterna

Det finns några personligheter i orkesterns historia som dirigerat orkestern långt mer än alla andra – och intressant att notera är att ”de mesta” dirigenterna inte var chefdirigenter. Först på tredje plats hittar man en chefdirigent.

Tor Mann dirigerade orkestern vid 777 tillfällen. Han debuterade i maj 1939, och gjorde sin sista, 777:e konsert vid Nobelceremonin i december 1965. En betydande del av Tor Manns arbete med orkestern utgjordes av radiotjänstgöring, det vill säga icke-offentliga konserter avsedda för sändning i Sveriges Radio – Tor Mann ansvarade för den verksamheten åren 1939–59.

Adolf Wiklund ledde orkestern vid 669 tillfällen. I Wiklunds fall utgjordes en stor del av dessa av lördagarnas så kallade skolkonserter. Wiklund var orkesterns andre dirigent åren 1925–38. 

Dirigenten och violinisten Carl Garaguly medverkade vid 527 konserter med orkestern, framför allt som dirigent men även som violinist. Då är dock inte konserterna under tiden som konsertmästare medräknade. Garaguly var orkesterns chefdirigent 1942–53.

Sixten Ehrling gjorde sammanlagt 422 konserter med orkestern från debuten 1942 till den sista konserten den 14 september 1995. I de allra flesta av dessa konserter var Ehrling dirigent, men han förekom även som pianosolist.

Georg Schnéevoigt kom inte upp till Garagulys nivåer, närmaste ”konkurrent” bland orkesterns chefdirigenter, men 391 konserter är likafullt ett facit som placerar honom bland ”de mesta” dirigenterna i orkesterns historia. Detta skedde alltså framför allt under den viktiga period då den heltidsanställda orkestern formerades: Schnéevoigt var orkesterns chefdirigent 1915–24.

Inte långt efter hittar vi Nils Grevillius med 355 konserter. Grevillius var orkesterns andre dirigent åren 1914–20. Åren 1937–39 dirigerade han orkesterns radiokonserter. 

Vår i modern tid absolut störste och viktigaste svenske dirigent, Herbert Blomstedt, har hittills (avstämt i januari 2017) dirigerat 213 konserter med orkestern sedan debuten i februari 1954. Det är långt ifrån flest, men han har gjort det under längst tid.

Blomstedt är den ende nu levande dirigent som lett orkestern under alla dess tre olika namn: Konsertföreningens orkester, Stockholms Filharmoniska Orkester (från 1957) och Kungliga Filharmonikerna (från 1992). Vid mitten av 1960-talet, i glappet mellan chefdirigenterna Hans Schmidt-Isserstedt och Antal Dorati åren 1964–66, var ansvaret uppdelat på gästdirigenter. Herbert Blomstedt fungerade dock i praktiken närmast som inofficiell chefdirigent under denna tid.