Julklappstips

Det är paret Eichenholz som håller i trettondagskonsertens festligheter denna gång: sopranen Agneta Eichenholz och dirigenten Mika Eichenholz. Vi förflyttar oss till Wien, till det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets Wien. Till konstens och paradoxernas Wien; till det glansfulla och poserande Wien med sina svepande valser; till erotikens, vällustens och psykoanalysens Wien.

Det var en tid av upptäckter, av enastående skapande, av djupaste introspektion och vildaste utlevelsefullhet. Wien, Wien, nur du allein har visat ett sådant lättsinne och kreativ tyngd på samma gång.

Agneta Eichenholz hör till våra främsta lyriska sopraner, med en imponerande mångsidighet och bred repertoar: från barocken till nyskrivet. Hon fick sitt internationella genombrott 2007, i titelrollen i Alban Bergs Lulu vid Royal Opera House i London. Sedan dess arbetar hon över hela Europa, och givetvis även i Sverige: hon gästade Konserthuset senast 2018, då hon sjöng Richard Strauss sensuella Vier letzte Lieder tillsammans med Kungliga Hovkapellet. 

Mika Eichenholz är en ofta anlitad gästdirigent till europeiska såväl som sydamerikanska orkestrar och har även en betydande verksamhet som operadirigent. Han har återkommande engagemang som dirigent för orkestrar i Europa, i Sydamerika och i Sydafrika. Han har dirigerat Kungliga Filharmonikerna vid en lång rad tillfällen sedan debuten 1991, senast vid Riksdagskonserten 2019.

***

Lika traditionsenlig som konserten är dansen till storband efteråt i Grünewaldsalen. Denna gång tillsammans med Laszlo Royale – bandet som med Malena Laszlo i spetsen har stått för underhållningen vid otaliga Nobelfester!

En ny pianokonsert av Anders Hillborg! The Max Concerto är skriven för och tillägnad den suveräne amerikanske pianisten Emanuel Ax – som bland vänner kallas ”Manny Ax”, vilket givit titeln Max. Ax uruppför denna Hillborgs andra pianokonsert i november, med San Francisco Symphony Orchestra och Esa-Pekka Salonen. Det här är Europapremiären, under ledning av Kungliga Filharmonikernas chefdirigent Ryan Bancroft.   

Från piano till blåsare. Notera pluralformen i Stravinskys ”symfonier” för blåsare: det handlar inte om symfonisk musik, utan om samklanger – av grekiskans symfonia, samklang. Det som började som ett pianostycke till minne av Debussy, blev till ett originellt verk för träblåsare och brass, med ett slags mässande, rituell karaktär.

Under en hektisk sommar tre år före sin död komponerade Mozart sina tre sista symfonier. Den fyrtioförsta symfonin, hans mest grandiosa, blev också den allra sista. Finalen är en av Mozarts allra största bedrifter – ett makalöst lyssnaräventyr fullt av medryckande melodier och kontrapunktiska finesser. Symfonin kallas Jupiter efter guden i romersk mytologi.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

I sin andra symfoni målar Brahms upp hänförande vackra naturscenerier. Det är ljus musik och melodierna har liknats vid de porlande bäckarna i den vykortsvackra by i Österrike där Brahms vistades när han skrev symfonin. 

Naturen gör sig påmind även i Helena Munktells Bränningar, som inleder konserten. Det är svärmisk, färgrik musik med stark intensitet och skummande orkestersats. Komponerad på 1890-talet är det också en av de allra första havsskildringarna i svensk musik. 

Tobias Ringborg dirigerar, och har lett Kungliga Filharmonikerna vid många tillfällen tidigare. Han lyfter ofta fram svensk repertoar, både äldre och nyare.

Tjajkovskijs violinkonsert är ett av musikhistoriens riktigt stora mästerverk. Vackra teman, omtumlande virtuositet och rytmisk energi gör den till en av de mest omtyckta av de stora konserterna. Solist är tyska Arabella Steinbacher – en av världens ledande violinister som lovordats för sitt färgrika och blomstrande spel.  

I sin andra symfoni målar Brahms upp hänförande vackra naturscenerier. Det är ljus musik och melodierna har liknats vid de porlande bäckarna i den vykortsvackra by i Österrike där Brahms vistades när han skrev symfonin. 

Naturen gör sig påmind även i Helena Munktells Bränningar, som inleder konserten. Det är svärmisk, färgrik musik med stark intensitet och skummande orkestersats. Komponerad på 1890-talet är det också en av de allra första havsskildringarna i svensk musik. 

Tobias Ringborg dirigerar, och har lett Kungliga Filharmonikerna vid många tillfällen tidigare. Han lyfter ofta fram svensk repertoar, både äldre och nyare.

Jan Lundgren är en av våra allra främsta musiker och han har genom ett 50-tal cd och i en mängd projekt och samarbeten visat prov på sin förmåga att omfamna traditionen och samtidigt ständigt förnya sig. Årligen presenterar Jan Lundgren tre konserter under samlingsnamnet Kind of Jazz – möten med inbjudna artister och ensembler. Kind of Jazz 2024 utgör den sjätte säsongen i serien. 

Säsongens första Kind of Jazz har titeln Face to Face: två pianister, öga mot öga, men också en blinkning till den Back to Back-konsert Jan Lundgren gjorde i Konserthuset 2011, tillsammans med pianisten Bengt Hallberg (1932–2013). ”Det var ett möte med min mentor, en av mina tidiga förebilder inom jazzpiano. Det var en magisk kväll. Den gången satt vi rygg mot rygg vid varsin flygel, men Lars Jansson och jag sitter mitt emot varandra: Face to Face.” 

Liksom Jan Lundgren själv är Lars Jansson en av de stora svenska jazzpianisterna – och kompositörerna. Stilistiskt rör de sig i liknande jazzbanor och båda är urstarka melodiker. ”Vi spelar både hans och min musik, det kan också slinka med några jazzstandards. Vi har aldrig gjort det här tillsammans förut, så det är en premiär.”

***

Denna konsert ingår i en serie om tre. Köp alla tre konserter och få rabatt.
Läs mer om serien

Den franska pianisten Lise de la Salle gjorde 2017 bejublad debut i Konserthuset Stockholm med en egen recital i Stora salen. Nu är hon tillbaka som solist tillsammans med Kungliga Filharmonikerna i Mozarts pianokonsert nr 20, en av hans mest älskade pianokonserter.

Vi hör också musik av den hyperbegåvade Franz Schmidt. Han studerade för Bruckner, och var under femton år också cellist i Wienfilharmonikerna. Orkesterns dirigent Gustav Mahler ville alltid att Schmidt skulle ta hand om solopartierna. Hans känslosamma, senromantiska musik spelas alltför sällan, men nu får vi möjligheten att höra andra symfonin.

Kungliga Filharmonikerna leds av australiska Simone Young, en ledande uttolkare av tysk och österrikisk repertoar. Hon var den första kvinnan som dirigerade Wienfilharmonikerna, och under många år var hon chef för Hamburgoperan och Hamburgfilharmonikerna. Simone Young har tidigare dirigerat Kungliga Filharmonikerna i bland annat Franz Schmidts fjärde symfoni.

Den franska pianisten Lise de la Salle gjorde 2017 bejublad debut i Konserthuset Stockholm med en egen recital i Stora salen. Nu är hon tillbaka som solist tillsammans med Kungliga Filharmonikerna i Mozarts pianokonsert nr 20, en av hans mest älskade pianokonserter.

Vi hör också musik av den hyperbegåvade Franz Schmidt. Han studerade för Bruckner, och var under femton år också cellist i Wienfilharmonikerna. Orkesterns dirigent Gustav Mahler ville alltid att Schmidt skulle ta hand om solopartierna. Hans känslosamma, senromantiska musik spelas alltför sällan, men nu får vi möjligheten att höra andra symfonin.

Kungliga Filharmonikerna leds av australiska Simone Young, en ledande uttolkare av tysk och österrikisk repertoar. Hon var den första kvinnan som dirigerade Wienfilharmonikerna, och under många år var hon chef för Hamburgoperan och Hamburgfilharmonikerna. Simone Young har tidigare dirigerat Kungliga Filharmonikerna i bland annat Franz Schmidts fjärde symfoni.

Vid den här konserten varvas musik med läsning. Jan Eliasson, diplomat och före detta ordförande för FN:s generalförsamling, läser ur Dag Hammarskjölds bok Vägmärken. Det sker mellan satserna i båda verken i programmet. Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare från 1953 fram till sin död 1961, i vad som antogs vara en flygplansolycka. Man fann i bostaden i New York ett manuskript med titeln Vägmärken. Hammarskjöld kallade anteckningarna för ”en sorts ’vitbok’ rörande mina förhandlingar med mig själv – och Gud”. Han tilldelades Nobels fredspris postumt 1961.

Vi hör inledningsvis musik av Fanny Mendelssohn-Hensel. Den passionerade pianotrion från 1847 var en födelsedagspresent till hennes syster. Fanny dog några månader senare av en stroke och verket publicerades först flera år efteråt. Musiken kom till vid en tid då det rådde stor politisk och ekonomisk oro i Europa, med revolutioner som följde 1848. 

När andra världskriget bröt ut placerades den franske tonsättaren Olivier Messiaen i armén som sjukvårdare, men tillfångatogs 1940 av tyska trupper och placerades i ett fångläger. Några av medfångarna var musiker: en klarinettist, en violinist och en cellist. Själv spelade Messiaen piano. Han komponerade Quator pour la fin de temps, Kvartett för tidens ände, som uruppfördes i lägret inför de djupt gripna medfångarna – och lägervakterna. Det är andlig, djupt poetisk och ödesmättad musik – men också hoppfull.

Sedan uruppförandet med Kungliga Filharmonikerna i radio, mitt under brinnande krig 1940, har Lars-Erik Larssons Förklädd gud blivit en svensk konsertklassiker. Det är ett verk som berättar om medmänsklighet och som inger hopp, lika angeläget nu som då. 

Texten är hämtad ur Hjalmar Gullbergs diktsamling Kärlek i tjugonde seklet. Gullberg inspirerades av antik mytologi: guden Apollon straffas genom att få vandra förklädd bland människor på jorden. Utifrån detta gav Gullberg en kommentar till sin samtid; han hade bland annat berörts starkt av judeförföljelserna i Tyskland. Skådespelaren Marika Lagercrantz är recitatör och Matilda Sterby och Karl-Magnus Fredriksson sångsolister.

Programmet, som dirigeras av Emil Eliasson, inleds med två svenska verk från ungefär samma tid, Erland von Kochs folkmusikaliskt inspirerade Nordiskt capriccio och Ingvar Lidholms ömsinta Toccata e canto. Vi hör även amerikansk-svenska Molly Kiens Pyramid från 2013 – musik inspirerad av en målning av Hilma af Klint.

Jan Lundgren är en av våra allra främsta musiker och han har genom ett 50-tal cd och i en mängd projekt och samarbeten visat prov på sin förmåga att omfamna traditionen och samtidigt ständigt förnya sig. Årligen presenterar Jan Lundgren tre konserter under samlingsnamnet Kind of Jazz – möten med inbjudna artister och ensembler. Kind of Jazz 2024 utgör den sjätte säsongen i serien. 

Jazz Noir – titeln knyter an 1940- och 50-talens ”film noir”, en subgenre inom kriminalfilmen, kännetecknad bland annat av mörka och kontrastrika bilder. ”Kopplingen görs för att betona de drag av sentimentalitet och drama med den svärta som musiken innehåller”, berättar Jan Lundgren. ”Men bara till en viss del – som med temat ur Chinatown – är det musik direkt tagen ur filmer. Det rör sig framför allt om nyskriven originalmusik, samt musik som kommer från våra respektive hemländer.”

I en helt ny konstellation möter Jan Lundgren de båda framstående italienska jazzmusikerna Rosario Giuliani och Luciano Biondini. Saxofonisten Rosario Giuliani arbetar med toppnamnen i jazzvärlden och har givit ut en mängd hyllade cd. Biondini är, tillsammans med sin franske kollega Richard Galliano, utan tvekan en av jazzvärldens främsta på ackordeon. Vi hör även Mattias Svensson, basist i Jan Lundgrens egen trio, samt marockanske slagverkaren Rhani Krija, känd bland annat för sitt samarbete med Sting. 

”Det blir spännande – den ende jag spelat med tidigare är Mattias. Sammantaget blir det ett melodiskt och känslosamt program – där Medelhavet möter svala svenska vindar.”

***

Denna konsert ingår i en serie om tre. Köp alla tre konserter och få rabatt.
Läs mer om serien

Jan Lundgren är en av våra allra främsta musiker och han har genom ett 50-tal cd och i en mängd projekt och samarbeten visat prov på sin förmåga att omfamna traditionen och samtidigt ständigt förnya sig. Årligen presenterar Jan Lundgren tre konserter under samlingsnamnet Kind of Jazz – möten med inbjudna artister och ensembler. Kind of Jazz 2024 utgör den sjätte säsongen i serien. 

”Titeln förklarar egentligen allt”, säger Jan Lundgren. Det är ett möte mellan jazz, folkmusik och svensk vistradition, med några doser Olle Adolphson och saltstänkt Evert Taube. Det blir en kväll präglad av spelglädje och lekfullhet, med en av de allra största artisterna inom det som brukar kallas global musik: Ale Möller. ”Han hämtar inspiration från hela världen, och spelar ett oräkneligt antal instrument – en otrolig spelman.”

Den lekfulla trion fullbordas av Filip Jers – internationellt hyllad munspelare som med jazzen som grund rör sig fritt över inbillade genregränser. ”Filip är dessutom en musiker med starka rötter i den svenska vis- och folkmusiktraditionen”, poängterar Jan Lundgren, ”en spelman han också, som säkert tar med sig låtar från sina hemtrakter i skånska Höör.”

Det tillkommer även en hemlig gäst …  

***

Denna konsert ingår i en serie om tre. Köp alla tre konserter och få rabatt.
Läs mer om serien

Gregory Porter är en kär gäst i Konserthuset Stockholm. Det är nu sjätte gången han gästar oss sedan debuten 2014. Förra plattan All Rise (2020) var hans sjunde och kanske mest personliga, med eget material och bitvis självbiografiska texter. Därefter utkom dubbel-cd:n Still Rising (november 2021) – en sorts avstämning av karriären hittills, med såväl nya spår och nya arrangemang och en lång rad duetter, bland annat med Jamie Collum och Dianne Reeves.

Gregory Porter gav ut sitt första album 2010, och en hel jazzvärld fick genast upp ögonen för den fenomenale artisten. Redan debuten nominerades till en Grammy i kategorin Best Jazz Vocal Album. Han har sedan dess vunnit flera Grammys.

Till de stora inspirationskällorna hör Nat ”King” Cole, och den femte plattan var just en hyllning till denne gigant som Gregory Porter gärna jämförts med, tack vare sin kärnfulla baryton och mjuka fraseringskonst.

Inte nog med att programmet är präglat av Frankrike och fransk musik, också den svenske dirigenten Anton Holmer har kopplingar till franskt musikliv: sedan 2021 är han assisterande dirigent vid Orchestre National de Lyon. Han debuterade med Kungliga Filharmonikerna vid en sommarkonsert 2022, och blev genast återinbjuden. 

Med Debussys sensuella skildring av en fauns uppvaknande uppstod musik som för evigt är inskriven i musikhistorien. Den musiken är inspirerad av en dikt av Mallarmé, och en liknande mystik och drömlik stämning finns i Henri Dutilleux mästerliga cellokonsert från 1970, inspirerad av Baudelaires diktning. Titeln talar om en avlägsen, förlorad värld: Tout un monde lointain. Den flerfaldigt prisbelönade franske cellisten Victor Julien-Laferrière debuterar nu med Kungliga Filharmonikerna.

Svenska Valborg Aulin (1860−1928) studerade i Paris, och i fyra satser – eller scener – skildras stämningar och händelser i den franska huvudstaden. Tableaux Parisiens blev hennes enda orkesterverk, men framfördes aldrig under hennes livstid.

Bolero är Ravels mest kända verk, ursprungligen balettmusik men oftare framfört som konsertverk. Bolero är en spansk dans i tretakt. Musiken består av en återkommande melodi och genomgående samma rytm – men vilken förbluffande orkestrering, och vilken uppbyggnad! Bolero blev en omedelbar succé – till tonsättarens egen stora förvåning.

I Sergej Rachmaninovs allra sista verk, de symfoniska danserna, drömmer han sig tillbaka till barndomens Ryssland. Vi hör även den amerikanska Pulitzerpristagaren Caroline Shaws drömskt fantasifulla Entr’acte, musik som är inspirerad av en stråkkvartett av Joseph Haydn. Caroline Shaw talar om hur viss musik kan föra lyssnaren till en annan värld, som just menuetterna i Haydns op 77: ”en sorts absurd, subtil och färgstark förvandling”, säger hon.

Kungliga Filharmonikerna leds av den prisbelönte amerikanske dirigenten Ryan Bancroft som från denna säsong är Kungliga Filharmonikernas chefdirigent.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Sedan vinsten i den berömda Chopintävlingen 2015 är den Sydkoreanske pianisten Seong-Jin Cho en av världens mest efterfrågade solister. Vid den här konserten hör vi honom i Saint-Saëns färgrika femte pianokonsert. Saint-Saëns sade själv att den kunde liknas vid en sjöresa. Konserten är komponerad i Luxor och på grund av influenserna därifrån kallas den ofta för den egyptiska. 

Vi får också uppleva Rachmaninovs allra sista verk, de symfoniska danserna där han drömmer sig tillbaka till barndomens Ryssland. Dessutom den amerikanska Pulitzerpristagaren Caroline Shaws drömskt fantasifulla Entr’acte – musik som är inspirerad av en stråkkvartett av Joseph Haydn. Caroline Shaw talar om hur viss musik kan föra lyssnaren till en annan värld, som just menuetterna i Haydns op 77: ”en sorts absurd, subtil och färgstark förvandling”, säger hon.

Kungliga Filharmonikerna leds av den prisbelönte amerikanske dirigenten Ryan Bancroft som från denna säsong är Kungliga Filharmonikernas chefdirigent.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Felix Mendelssohn-Bartholdys första pianokonsert är ett musikaliskt fyrverkeri med färgsprakande ackordkaskader och svindlande snabba löpningar över hela pianots register. Vid den här konserten avfyras raketerna av den hyllade brittiska pianisten Isata Kanneh-Mason. 

Felix Mendelssohn var bara sjutton år när han skrev sin underbart ljusa och raskt jagande uvertyr till En midsommarnattsdröm. Den räknas ändå som ett av hans första mogna mästerverk. Handlingen i en Shakespeares En midsommarnattsdröm kretsar kring manligt-kvinnligt, kärlek och fruktbarhet. Och även om Felix egna erfarenheter på området bör ha varit tämligen begränsade gestaltar han i musiken hela det känsloregister som Shakespeare visar upp i sin allmänmänskliga komedi.

Konserten avslutas med The Confession of Isobel Gowdie – Isobel Gowdies bekännelse – av den skotske tonsättaren James MacMillans (född 1959). Musiken handlar om Isobel Gowdie som 1662 erkände häxkonst. Verket blev en enorm succé när det uruppfördes vid en Proms-konsert 1990. 

Kungliga Filharmonikerna leds av den prisbelönte amerikanske dirigenten Ryan Bancroft som från denna säsong är Kungliga Filharmonikernas chefdirigent.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Felix Mendelssohn-Bartholdys första pianokonsert är ett musikaliskt fyrverkeri med färgsprakande ackordkaskader och svindlande snabba löpningar över hela pianots register. Vid den här konserten avfyras raketerna av den hyllade brittiska pianisten Isata Kanneh-Mason. 

Felix Mendelssohn var bara sjutton år när han skrev sin underbart ljusa och raskt jagande uvertyr till En midsommarnattsdröm. Den räknas ändå som ett av hans första mogna mästerverk. Handlingen i en Shakespeares En midsommarnattsdröm kretsar kring manligt-kvinnligt, kärlek och fruktbarhet. Och även om Felix egna erfarenheter på området bör ha varit tämligen begränsade gestaltar han i musiken hela det känsloregister som Shakespeare visar upp i sin allmänmänskliga komedi.

Konserten avslutas med The Confession of Isobel Gowdie – Isobel Gowdies bekännelse – av den skotske tonsättaren James MacMillans (född 1959). Musiken handlar om Isobel Gowdie som 1662 erkände häxkonst. Verket blev en enorm succé när det uruppfördes vid en Proms-konsert 1990. 

Kungliga Filharmonikerna leds av den prisbelönte amerikanske dirigenten Ryan Bancroft som från denna säsong är Kungliga Filharmonikernas chefdirigent.

Läs mer om chefdirigent Ryan Bancroft

Efter vinsten 2021 i den extremt prestigefyllda Chopintävlingen i Warszawa har den kanadensiske pianisten Bruce Liu framträtt på världens alla stora scener. Och mottagandet har varit överväldigande både hos publik och musikpress. Han bemästrar heller inte bara Chopin. Vi får uppleva honom i Tjajkovskijs välkända, första pianokonsert. Med stora gester rymmer konserten såväl en virtuos pianostämma som ett färgstarkt orkesterspel och medryckande melodier med folkloristiska inslag.

Rysk musik av annat slag möter vi i Stravinskys banbrytande balettmusik Våroffer. Urpremiären 1913 i Paris är en av musikhistoriens mest praktfulla skandaler. Publiken buade och skrek, Stravinsky blev ursinnig och lämnade lokalen. Nej, konstnärliga nyheter tas inte alltid emot med öppen famn, men när tiden får allt att mogna kan musik som mött motstånd förvandlas till repertoarverk, som i fallet Våroffer – en modern klassiker.

Gästande Göteborgs Symfoniorkester leds av sin chefdirigent Santtu-Matias Rouvali.

Med dessa konserter fullbordar Ryan Bancroft sin första säsong som chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna. Han gör det med ett huvudnummer som står honom nära: Stravinskys Eldfågeln – inte den ofta framföra sviten utan den kompletta balettmusiken från 1910. ”Det är en jätteorkester, och den bästa versionen”, säger Bancroft. 

Det här markerar samtidigt en etapp i inspelningarna av Stravinskys baletter Petrusjka, Eldfågeln och Våroffer – Bancrofts och Kungliga Filharmonikernas första gemensamma skivinspelningar. 

Det är möjligt att Lili Boulanger upplevde åtminstone någon av dessa Stravinsky-baletter, som alla hade sina urpremiärer i hennes hemstad Paris i början av 1900-talet. Inledningsvis hör vi Lili Boulangers D'un matin de printemps – ett av de sista verk det unga geniet skrev före sin alltför tidiga bortgång 1918, vid 24 års ålder. Trots omständigheterna är det ljus musik med lätta, lekfulla steg.  

Den åländska sopranen Sofie Asplund är dubbelt aktuell i Konserthuset under säsongen, både i en romanskonsert och vid det här tillfället, då hon sjunger arior av Mozart. Asplund har på senare år fått stor uppmärksamhet och hyllats för flera rolltolkningar på landets operascener. 

Läs mer om nye chefdirigenten Ryan Bancroft

Med dessa konserter fullbordar Ryan Bancroft sin första säsong som chefdirigent för Kungliga Filharmonikerna. Han gör det med ett huvudnummer som står honom nära: Stravinskys Eldfågeln – inte den ofta framföra sviten utan den kompletta balettmusiken från 1910. ”Det är en jätteorkester, och den bästa versionen”, säger Bancroft. 

Det här markerar samtidigt en etapp i inspelningarna av Stravinskys baletter Petrusjka, Eldfågeln och Våroffer – Bancrofts och Kungliga Filharmonikernas första gemensamma skivinspelningar. 

Det är möjligt att Lili Boulanger upplevde åtminstone någon av dessa Stravinsky-baletter, som alla hade sina urpremiärer i hennes hemstad Paris i början av 1900-talet. Inledningsvis hör vi Lili Boulangers D'un matin de printemps – ett av de sista verk det unga geniet skrev före sin alltför tidiga bortgång 1918, vid 24 års ålder. Trots omständigheterna är det ljus musik med lätta, lekfulla steg.  

Den åländska sopranen Sofie Asplund är dubbelt aktuell i Konserthuset under säsongen, både i en romanskonsert och vid det här tillfället, då hon sjunger arior av Mozart. Asplund har på senare år fått stor uppmärksamhet och hyllats för flera rolltolkningar på landets operascener. 

Läs mer om nye chefdirigenten Ryan Bancroft