Kammarmusik

Daniela Bonfiglioli, medlem i Kungliga Filharmonikernas förstaviolinstämma, spelar här med pianisten Terés Löf som är en återkommande gäst i Konserthuset. Vi hör  brittisk-amerikanska Rebecca Clarkes (1886–1979) stämningsfulla och passionerade verk för violin och piano: kraftfull men också lyrisk musik med breda stråkackord och smakfullt pianoackompanjemang.

Även i Beethovens så kallade vårsonat är melodierna genomgående vackra. Beethoven skrev de flesta av sina sonater för violin och piano inom loppet av fem år runt sekelskiftet 1800. I de första går han i Haydns och Mozarts spår, men i sonaterna nummer fyra och fem märks en förändring: här tar han på ett helt nytt sätt ut svängarna och använder både pianots och violinens uttrycksregister maximalt. Mest känd är den femte som vi får höra här.

***

Meny: Grön ärtsoppa med dill och grädde. Soppan serveras med surdegsbröd, knäckebröd och vispat smör samt dryck och kaffe/te med liten kaka. Alla soppor är laktos- och glutenfria. Meddela oss eventuella önskemål om specialkost vid bokning.

Vi välkomnar åter den franska stråkkvartetten Quatuor Diotima, som gästat Konserthuset flera gånger och gärna varvar helt nyskriven musik med klassiker. Nu, bara veckor efter Tonsättarweekend med svenska Lisa Streich, framförs den stråkkvartett av Streich som Quatuor Diotima nyligen uruppförde i Strasbourg. Sternenstill – Stjärnklar – har Lisa Streich beskrivit som en koreografi för musikernas armar. 

Från det koreografiska till det nästan operamässiga. Lyrisk svit från 1926 har, förutom det yttre raffinemanget, långt senare visat sig rymma många personliga hemligheter – en hel berättelse. I tonkombinationen A-B-H-F uttrycker Alban Berg sin kärlek till Hanna Fuchs-Robettin. Hon var gift precis som han själv, och de är i musiken förenade genom sina initialer.

Inledningsvis framför Quatuor Diotima den tidiga D-durkvartetten av Schubert. Den skrevs 1813, han var 16 år och studerade för Antonio Salieri. Musiken är tillägnad hans far på dennes namnsdag och första framförandet skedde troligen i hemmet, med fadern och de äldre bröderna och Schubert själv på altfiol.

Med sitt glödande spel och sin exceptionella teknik har Peter Friis Johansson etablerat sig som en av Skandinaviens mest framstående konsertpianister. 

Han har ett stort intresse för nutida musik och här tar han sig an John Cages banbrytande Sonatas and Interludes, inspirerade av Indisk filosofi. Den ytterst suggestiva musiken består av tjugo korta stycken där pianot preparerats med skruvar, muttrar, suddgummin och plastbitar som stoppats in mellan strängarna för att förändra klangen. 

Inledningsvis hör vi Gävletonsättaren Bo Lindes Sex karaktärsstycken, skrivna runt 1952–53 när Linde just avslutat sina kompositionsstudier för Lars-Erik Larsson. Och tvärt emot den tidens modernistiska trend är det musik som präglas av melodisk lätthet och elegans. Helt annorlunda klingar den amerikanske avantgardisten Henry Cowells (1897–1965) mustiga Three Irish Legends. För att skapa de stora klangmassiven – ofta med en dragning mot impressionism – får solisten ibland ta till underarmarna.

Mel Bonis andra pianokvartett är varm och innerlig, passionerad och tät, och laddad med massor av melodisk skönhet. Och det är vår tids lycka att vi får ta del av den här musiken. Som så många kvinnliga tonsättare under 1800-talet hade hon svårt att få sina verk framförda. Men flera av hennes manliga kollegor såg hennes begåvning och César Franck ordnade så att hon bereddes tillträde till Pariskonservatoriet, som då annars endast befolkades av män. 

Vid den här konserten spelar filharmonikerna Anna Stefánsson violin, Nadine Jurdzinski viola och Hanna Dahlkvist cello, tillsammans med pianisten Darya Tchaikovsky.

Richard Strauss komponerade sin pianokvartett i c-moll när han var 20 år och det är musik med starkt inflytande från Johannes Brahms. Ändå hör vi hur Strauss musikaliska personlighet lyser fram med såväl skarpa kontraster som mäktiga klangbyggen, den lilla ensemblen till trots.