Carl Garaguly
Jussi Björling och Carl Garaguly i samand med nyårskonserten den 31 december 1944.
Dirigenten och violinisten Carl Garaguly var chefdirigent 1942–53. Han medverkade vid 527 konserter med orkestern, framför allt som dirigent men även som violinsolist. Då är inte konserterna under tiden som konsertmästare medräknade.
Den ungerske violinisten och dirigenten Carl Garaguly (1900–1984) kom att tillbringa en stor del av sitt liv i Sverige och arbeta i såväl Stockholm som Göteborg både som violinist och dirigent.
Han föddes i Budapest och var ett musikaliskt underbarn med offentliga framträdanden från 6 års ålder. Vid 10 var han redan ute på konsertturnéer. Han studerade bland annat för en annan violinistisk Sverigevän, Henri Marteau. Vid 17 års ålder utsågs han till andre konsertmästare för Berlinfilharmonikerna.
Carl Garaguly flyttade till Sverige 1923 och var fram till 1930 konsertmästare för Göteborgs symfoniorkester. Därefter inleddes hans samarbete med Konsertföreningens orkester i Stockholm, också det som konsertmästare. Han framträdde även som violinsolist i verk av Mozart, Wieniawski, Pergament, Berwald och Mendelssohn-Bartholdy. Han fortsatte som konsertmästare ända fram till 1942, då han utsågs till chefdirigent för orkestern.
Bara två år tidigare hade han gjort sin debut som dirigent för skolkonserter, efter att ha studerat dirigering för Clemens Krauss. Under sin tid som chefdirigent fortsatte han också med skolkonserterna och kom upp i ett 100-tal.
Utnämnandet av Carl Garaguly var inte enhälligt, och vissa kritiserade styrelsen för att inte ha givit posten till Tor Mann (Mann ledde för övrigt konserten där Garaguly debuterade med orkestern som violinsolist i februari 1929). Och tonsättaren Kurt Atterberg kritiserade utnämnandet med hänvisning till att Carl Garaguly inte var svenskfödd – trots att Carl Garaguly ändå hade bott halva livet i Sverige och även var gift med en svenska.
Med Carl Garaguly fick orkestern en dirigent som inte enbart arbetade med klassikerna, utan också hade stort intresse för den moderna musiken. Hans förberedelser och repetitionsteknik gjorde honom snart beundrad och mycket uppskattad, och orkestern förbättrades under hans tid som chefdirigent.
Sommaren 1952 gav Konsertföreningens orkester för första gången två konserter i London under ledning av Carl Garaguly, på programmet stod bland annat Gösta Nystroems Sinfonia del mare med Eleonora Collin som sopransolist, och Stenhammars Pianokonsert nr 2 med Hans Leygraf.
Som ledare och primarie i Garagulykvartetten spelade han även in svensk kvartettmusik, bland annat Stenhammars Stråkkvartett nr 5, Atterbergs Stråkkvartett nr 2, Lars-Erik Larsson Intima miniatyrer och Rosenbergs Stråkkvartett nr 4.